Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIV. Jonas Sandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vil FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
vidare utbredning, som detta varseblefs hos en och annan, som,
icke själt bedragen, velat bedraga andra.
Så mycket jag därför finner skäl att döma mildt öfver de
svaga, som icke voro sig själfva mäktiga, så litet är jag benägen
att ursäkta den vantro, som visat sig hos den beundrande hopen.
När oförståndiga människor utropade dessa företeelser som ett
Guds verk, prisade dem lyckliga, som blifvit sjuka, ja, önskade
sig själfva i samma ställning, togo t. o. m. små barn med till
sammankomsterna, på det att de ock måtte få intryck af dem,
samt i hemmen knappt talade om något annat, kunde man ej
undra öfver den exalterade sinnesstämning, som nära nog med
blixtens snabbhet spred sig från den ena församlingen till den
andra. De upprepade bifallen, som förnummos efter slutet af
hvarje sådant tal, voro ju ock ägnade att föra de talande på den
tanken, att de voro redskap i Guds hand till utförande af ett
stort uppdrag.
Olika lätthet att tala betecknades såsom ett olika mått at
andens gåfvor. Ehuru alla hade samma hufvudtema, förekommo
däri många variationer. De, som kunde tala längst om det rå
ansågos tör högst benådade. Uppenbarelseboken lämnade den
upprörda fantasin rika ämnen till dessa föredrag. Man talade om
vilddjuret och dem, som buro dess tecken, om satans bindande,
om tusenåriga rikets nära annalkande och om världens sista dag,
för hvilken tiden utsattes. Alla påstodo sig hafva fått omedelbart
uppdrag att predika bättring. När skakningarna påkommo, voro
dessa ett tecken till andens ankomst, som dref dem att tala en,
två, ja, t. o. m. tre gånger om dagen. Hvarje sådant tal började
med sång och slutade med bön. I alla förekom något profetiskt,
ty den talande menade sig hafva tillstånd att bespeja både himmel
och helvete och sade sig se åtskilliga själar sväfvande mellan dessa
och hamnande på ena eller andra stället. Därpå uppmanades den
lyssnande skaran till bättring, hvilken hufvudsakligen bestod i
bortläggande af starka drycker och yttre prydnader. Orden hade
mången gång en förunderlig verkan. Drinkare blefvo nyktra,
brännvinsbrännare nedlade sin rörelse och sålde sina pannor,
brokiga kläder, örringar, sifverspännen, knappar m. m. kastades på
elden och brötos sönder såsom förmenta fördömelsetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
