Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XVII. Andliga rörelser inom Östra härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1134 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
ur Luthers och Rosenii skrifter, och samtal ägde rum om fräls
ningens viktigaste frågor. ;
De frikyrkliga i Bexheda voro endast omkring 40 personer,
spridda i flera socknar, såsom Bexheda, Hvetlanda, Fröderyd,
Alsheda, Nye etc. I södra Sverige, i synnerhet i Skåne, funnos
däremot större och, hvad organisationen beträffar, mera utvecklade
friförsamlingar än den i Bexheda, såsom i Hjersås, Hesseholm,
Helsingborg och Kullen i Skåne, Karlshamn, Karlskrona och
Kristianopels socken i Bleking samt i Söderåkra och Sunnerbo
i Småland. Till öfvertygelsen voro de alla i grunden lika, emedan
de uppstått hufvudsakligen genom Ahnfelts verksamhet.
Med afseende på dopet funnos inom dessa församlingar både
sådana, som gillade barndop, och sådana, som ansågo, att barn
icke böra döpas. En del af dess medlemmar hade nämligen om
fattat den bekante norske frikyrklige prästmannen Lammers upp
fattning om dopet. Han lärde: 1) att dopet bör ske genom ned
sänkning, 2) att icke barn utan endast medvetet troende böra
döpas, och 3) att ett dop, som skett i faderns, sonens och den
helige andes namn, vore ett verkligt dop, äfven om det enligt
hans mening skett på orätt sätt, t. ex. med begjuthing, eller på
orätt tid, d. v. s. med barn, eller af en person, som till följd af
sinnesbeskaffenhet och lefverne var ovärdig att förvalta nåde
medlen. Därför ansåg han ock, att äldre troendes dop, hvilka
blifvit döpta såsom barn, var ett vederdop och såsom sådant
bibelstridigt.
Denna doplära omfattades äfven af Ahnfelt den tiden, och
de flesta medlemmar i förut nämnda församlingar hade, som sagdt
är, samma uppfattning. Dock var det åtskilliga, som fasthöllo,
att barndopet inom Guds församling var i öfverensstämmelse med
skriften. Därför hade t. ex. församlingarna i Skåne afskildt en
predikant af denna öfvertygelse till att förrätta barndop, då barnets
föräldrar tillhörde församlingen och begärde, att deras barn skulle
döpas.
Den förut nämnde Johannes Johansson — en broder till
predikanten Samuel Johansson i Göteborg — hade lifligt omfattat
den lammerska läran om dopet. Då hans fjärde son samtidigt
föddes, ville han därför icke låta döpa detta barn. Prosten i
Bexheda anmälde då denna sak för Växjö domkapitel, som ålade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
