Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XX. Reinhold Adolf Louis Stackelberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. ELLA
och bodde på egendomen Bolstad i Uppland, där hon uppfostrade
sina söner i tukt och Herrens förmaning. Det lyckades den
gamle fältmarskalken att fly från Sibirien, och förklädd till tiggare
återvände han till sitt stamgods i Livland, där han uppsökte sin
gamle trogne skogvaktare. Där fick han veta, att hans maka
hade flyttat till Sverige, hvadan han, åtföljd af nämnde skog
vaktare, begaf sig dit. Efter många äfventyr kom han fram till
Bolstad, där han gaf sin sista brödbit åt gårdshunden, hvilken
han löste från sin kedja. Därpå gick han in i matsalen, hvarest
en fågelbur stod, hvilken han öppnade och befriade den fångna
Sångarskaran. Själf fånge under många år ville han ej se
någon lefvande varelse vara i fångenskap. Genom bullret af de
utsläppta fåglarna inträdde i salen en tjänarinna, hvilken häpnade
vid åsynen af tiggaren, som stod där. Han begärde endast att
få tala vid husfrun. När grefvinnan inträdde, igenkände hon
genast de gamla dragen af sin make, och båda förenade sig nu
i ett varmt lof till Herren, hvilken de båda under skilsmässans
dagar hade lärt känna. |
En ättling af detta par var den nyss nämnde Stackelberg,
som föddes på Almnäs i Västergötland den 30 juni 1822. Hans
fader var den omnämnde fältmarskalkens sonson, gift med Eva
Sofia Adelsvärd. Föräldrarne voro troende. I de tidigaste barna
åren fick han sådana intryck af de eviga och himmelska tingen,
att de aldrig kunde utplånas ur hans själ. Sin uppfostran erhöll
han vid den s. k. Hillska skolan å Barnängen invid Stockholm.
Sedan han slutat sina studier, ägnade han sig åt militärtjänsten.
Dagligen läste han sin bibel och bad till Gud, utan att egentligen
Något nytt andligt lif blifvit tändt hos honom. Men han fördes
till en allvarlig besinning angående sin själs ställning, då, under
det soldaterna under en marsch sjöngo en mängd lustiga visor,
hvari han deltog, en kamrat anmärkte: »Ja, du är just en riktig
en — om morgnarna läser du bibeln och beder, och om dagarna
Sjunger du lättsinniga visor». Dessa kamratens ord trängde som
Spjut och pilar in i ynglingens hjärta, och, då han kom hem,
kastade han sig ned för Herren, bekände sin skuld och bad om
förbarmande. Det var ur djupet af sitt hjärta, han ropade till
Herren, och, då han kort därefter nedlades på sjuksängen, beslöt
han att stå upp och gå till sin fader, och det dröjde icke länge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
