Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XX. Reinhold Adolf Louis Stackelberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDET RÖREESERNAVT SMÅLAND. EIS3
Till en ung medvandrare skref han följande: >»Vi bedja
Herren alltmera styra ditt hjärta till Guds kärlek och Kristi
tålamod, så att du må hafva din lust i Herren, och han skall
gifva dig, hvad ditt hjärta önskar. Ja, nog är det outsägligt
saligt, att du och jag, förlorade syndare i oss själfva, få vara
Guds barn på grund af den kärlek, fadern har bevisat oss>.
Grefve Stackelberg var ordförande för nordöstra Smålands
missionsföreningar och utöfvade därunder ett välsignelserikt in
flytande. Vid ett af deras möten den 6 och 7 september 1870
i Ukna kyrka predikades det öfver slutorden i Upp. 7 kap. Stackel
berg fröjdades vid tanken på det stora missionsmötet i himmelen
men anade då icke, att hans stofthydda 5 månader därefter eller
den 7 februari 1871 skulle i samma kyrka invigas åt förgäng
elsen;
Redan under nämnda missionsfest i Ukna kyrka erfor han
förebud till den sjukdom, som skulle ända hans jordiska lif. Han
reste upp till hufvudstaden för att söka läkarehjälp, men sjuk- :
domen var at så allvarlig beskaffenhet, att hans maka och barn
snart måste samlas omkring den älskade familjefaderns dödsbädd.
Det led allt mer och mer mot aftonen af lefnadsdagen, och med
stilla undergifvenhet och barnslig tacksamhet såg han hän mot
den förestående skilsmässan. Bland annnat talade han på sin
dödsbädd följande: »Jag är såsom i ett frånvarenhetstillstånd,
orkar hvarken tänka eller tala — men jag lefver i ett beständigt
åtnjutande af Jesu lekamen och blod». På juldagens förmiddag
yttrade han: »Jag har haft det så godt, ty Herren själf har suttit
bredvid mig och förklarat dagens evangelium: ”Ett barn är oss
födt, en son oss gifven’». En annan dag sade han: >»Jag går
till min Jesus, så mycket I veten det»! Då han vid ett tillfälle
visade oro, tillfrågades han, om han hade svåra plågor. Han
svarade då: »Det är blott kroppen, som är orolig; själen är
stilla, Herren vare pris!» Under en natt uppvaknade han hastigt,
och man hörde honom utbrista: »Guds gåfva är det eviga lifvet
genom Jesus Kristus. Tack min Jesus!» Då han erhöll under
rättelsen om sin gamle vän Hedengrens död, sade han: »Så är
han då hemma och frälst, den käre Hedengren. Det fick du
icke, käre broder, för din verksamhet och ditt arbete utan för
Herren Jesu Kristi skull. Så skall äfven jag vinna det». Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
