Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XX. Reinhold Adolf Louis Stackelberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ergd FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
en svår kamp den 17 januari uppfylldes hans själ åter af fröjd
och glädje, hvarvid han bland annat yttrade: »På nåden har
jag lefvat, på nåden jag dör Kom ihåg det, och säg” det till
alla bröderna. Jag viker icke en hårsmån undan, ty nåden har
hulpit mig. Ja, genom Jesus allena komma vi igenom». Därefter
inträdde ett tillstånd af ytterlig utmattning, till dess att Herren
hemkallade sin trogne tjänare den 22 januari 1871.
I ortens tidning lästes följande dödsruna öfver grefve Stackel
berg: »Det är icke genom några framstående egenskaper för
det offentliga lifvet eller något mera verksamt ingripande däri,
som grefve Stackelberg utmärkt sig. Ej heller är det bördens
och rikedomens tillfälliga förmåner, dem han ägde, som djupt
i så mångas hjärtan ingräft hans namn. Men, om den inner
ligaste välvilja och mest hängifna godhet äfven för oliktänkande
och synnerligast för talrika underhafvande betyder något, om -:
oförtröttad, brinnande ifver och verksamhet för hvad man anser
vara sin plikt och kallelse på jorden att verka ännu tillerkännes
någon vikt vid domen öfver död man, så är Adolf Stackelberg
ett namn, som sent skall förklinga, ett minne, som länge skall
lefva i välsignelse.
Som en protest mot tidens allmänna materialistiska riktning
går mångenstädes på djupet hos folket en kraftig ström af re
ligiositet, sådan vi ärft den från fädren, tillbakavisande alla afsteg
eller rubbningar från den ståndpunkt i lära och tro, som vanns
under reformationen. Denna brinnande och fasta öfvertygelse
alstrar i lifliga och känsliga sinnen ett mod, ett verksamhets
begär och en nitälskan för Kristi rike, som understundom blifva
missförstådda, kanske därför att man ofta tager skenet för verk
lighet och dömer”efter en eller annan bedräglig företeelse. Men
lika så säkert, som att ingen sann lycka gifves utan gudsfruktan,
är det ock, att, där denna förblifvit ogrumlad af tidens hug
skott och dogmatiska tvistefrågor, förlänar den också den högsta
inre frid och sinnesro. Vi äro merendels annars mer eller mindre
”rör, som drifvas hit och dit af vädret. Bekymmer om bröd, ära
och njutningar gifva sällan tid eller håg att allvarligt begrunda
lifvets viktiga frågor. Liksom Felix visa vi dem helst ifrån oss
till ”läglig tid’, — som ofta aldrig kommer. Därför torde det
vara sällan, man utanför kretsen af de enfaldigt fromma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
