Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXII. Per Adolf Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1165
sitt sällskap, hvilken såg mycket dyster och förlägen ut. Då
Sandstedt på söndagsmorgonen kom ut på gården, hörde han, att
de främmande personerna på höskullen samtalade med hvarandra,
och nyfikenheten att få höra, hvad »läsarne» kunde hafva för sig
sinsemellan, dref honom att osedd lyssna till deras samtal. Det
första, han fick höra, var en hjärtgripande bön, som en af kvin
Horna uppsände till Herren. Hon framlade icke blott sin egen
utan hela sällskapets nöd och behof af Guds oförskylda nåd och
kärlek. I synnerhet lade hon den nämnde manspersonen ömt på
frälsarens kärleksrika hjärta, hvarefter hon inneslöt i sin bön både
vänner och fiender. Då bönen var slut, vände hon sig till man
nen, talade ömt och kärleksfullt med honom och bad honom att
icke dröja med att lämna sitt hjärta åt Gud. Hans ande klappade
nu på hjärtats dörr, och därför vore det bäst att öppna den, en
annan gång kunde det blifva för sent.
Hvad mannen svarade, kunde Sandstedt icke höra, icke heller
fick han någonsin veta, hvad denna predikan verkade på honom,
men det intryck, den gjorde på honom själf, kunde han sedan
aldrig glömma. Då han kom in, sökte han dölja för sin hustru,
att han gråtit. Men, då hon såg, att han var nedslagen, frågade
"hon, om han var sjuk. Därpå svarade Sandstedt: >»Säg aldrig
något ondt om eller till läsarne efter denna dag, ty de hafva sin
sak rätt med Gud, men vi hafva det galet». Däretter gick han
till kyrkan och var den gången mera uppmärksam under predi
kan, än han plägat vara. Den kvinnliga ottesångspredikan på
höskullen var dock den, som enligt hans tycke gjorde det dju
Paste intrycket på hans hjärta. Detta var dock icke den första
eller enda gången, som Guds ande klappade på den tillslutna
hjärtedörren. Många tillfälliga omständigheter bidrogo till hans
uppvaknande ur syndasäkerhetens dödssömn och till framkallande
af det beslutet att, såsom det hette på den tiden, »göra en redlig
bättring». Detta ville dock icke lyckas rätt väl, emedan han
Saknade mod att bryta vänskapen med världen och de många
stallbröderna i synden. Han föreställde sig då, att bättringen
likväl skulle gå lätt nog för sig, om han komme på en ort, där
ingen kände honom och intet gammalt komvitskap lade hinder
i vägen därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
