Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXII. Per Adolf Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
Jag grep till ordet, men det mig dömde
För synden, som jag i hjärtat gömde.
Till bättring ville jag nu mig vända,
Med synden skulle väl se’n ta ända,
Så trodde jag. Men det så ej går,
Ty lagens mening man ej förstår.
Han mina suckar ej ville höra
Och kräfde mer, än jag kunde göra;
Min bättring kunde han icke gilla,
Ty hvad jag gjorde, det gjordes illa.
Det var min plikt att fullgöra allt,
Hvad Gud i lagen mig anbefallt.
Af sådan läxa blef jag förlägen;
Att göra bättring — det var ju vägen,
Att ångra synden och sig omvända
Och sen bli trogen, hvad helst må hända,
Det var ju porten, som kallas trång,
Jag hade läst det så mången gång.
Men med min bättring blef ej att skryta,
Ty snart min fromhet begynte tryta.
Jag kände synden och trots mot lagen.
Om jag än sedan, af ånger slagen,
Begynte åter att lefva from,
Jag likväl bäfvade för Guds dom.
Förkunnas hörde jag när och fjärran,
Hur man allvarligt skall söka Herren:
I bättringsgrader får intet fela,
Och nådens ordning skall läras hela,
Ty endast så blir din bättring sann;
Att tro för tidigt går icke an”.»
»O underbara kärleksråd,
Att syndarn frälsas skall af nåd
Och detta endast på den grund,
Att Gud af oförskyld misskund
Har sändt sin son, som fullgjort allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
