Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXII. Per Adolf Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1170 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
och tyckte sig vara »som en orm i en myrstack», omgifven som
han var af en hop gamla trätgiriga kvinnor. Några troende
vänner förenade sig då och skaffade honom ett litet rum-i kö
pingen samt arbete hos en garfvare, där han erhöll 50 öre om
dagen. Dessutom fick han en präktig rock, och nu var han
mycket glad och tacksam. Efter någon tid mötte Sandstedt
honom på gatan och märkte, att han såg mycket bekymrad ut.
Då Sandstedt frågade efter orsaken därtill, sade han: >Jo, min
käre vän, jag fruktar nu, att jag får ut mitt goda, medan jag
lefver, ty jag har aldrig haft så bra förr». — »Nej, min käre
Engström», svarade Sandstedt, »det skall du ej vara ledsen öfver.
Det är blott lite ränta; det stora arfvet är kvar».
Såsom bevis på Engströms gudsfruktan och människokärlek
berättas följande. En dag erhöll han af en snäll fru utanför
köpingen en större brödkaka samt något kött. Då han återvände
hem, tänkte han: Nu har Gud gifvit mig så mycket, men här
bor en fattig änka med flera små barn; hon torde behöfva något.
Han gick så in till henne och gaf henne hälften af brödet och
köttet. Han älskade sin nästa som sig själf och fick vid slutad
vandring i främlingslandet med triumf gå hem till fadershuset
där ofvan.
Sandstedt besökte en gång under hälsans dagar sin födelse
bygd i Jönköpings län. På ett rastställe under resan samlade
han några personer omkring sig och läste för dem på kvällen
Joh. 3 kap. om nya födelsen. Bland de församlade befann sig
en flicka, som var i tjänst hos en gammal änkefru i granngården.
När flickan kom hem till sin fru, som var lam, måste hon, så
godt hon kunde, omtala, hvad den främmande hade sagt. Hon
berättade då, att han sagt, att den människa, som blifvit född
blott till det naturliga lifvet, icke kan ingå i Guds rike utan
måste för att kunna det födas på nytt. Den gamla frun blef nu
förskräckt och gaf sig ingen ro, förrän den resande kom till
henne nästa morgon. Då Sandstedt kom, frågade hon: »Har ni
sagt, att en människa icke kan blifva salig, om hon ej är född
på nytt? Jag har lefvat ett stilla lif men vet mig aldrig hafva
varit annorlunda, än jag är. Huru skall det nu gå för mig?
Någon ny födelse vet jag ej af, och därtill är jag oförmögen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
