Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXII. Per Adolf Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1169
Sandstedt, som nästan ensam ombesörjt uppförandet af detta
missionshus, ådrog sig därigenom icke så liten försmädelse. Men
Herren var med och hjälpte, så att allt lyckades väl trots fiend
skapen. Dessutom upprättade han här ett barnhem och bildade
en missionsförening samt var i många år de troendes ledare vid
deras arbete för Kristi sak. De första verksamhetsåren i det
nya missionshuset voro åtföljda af väckelser och mycken andlig
välsignelse. I synnerhet vid de då begynta böneveckorna på
nyåret var detta händelsen. Vid en sådan bönestund, då mycket
folk samlade sig, frågade predikanten Sandstedt: »Hvad skola
vi sjunga för en sång till att börja med i afton»? — »Jo>, svarade
Sandstedt, »Den blomstertid nu kommer» etc. Och likväl var
det ännu 4 månader till blomstermånaden.
En afton, då folket tågade upp till missionshuset, hände sig,
att en dräng från gästgifvaregården, som varit utåt landet för
att beställa hästar, tänkte, då han såg folket strömma in till
bönestunden: Jag vill titta in en stund, medan jag väntar på
hästarna, så kan jag få se, huru »läsarne» bära sig åt. Han
gick in, och ordet om frälsning träffade hans hjärta, så att han
glömde bort både hästarna och gästgifvaregården. Från den
stunden kunde han ej längre deltaga i syndalifvet utan började
i stället tillbedja Herren och vittna om hans stora nåd. Då han
sedan fann det svårt att kvarstanna i sin tjänst, sade Sandstedt
till honom, att han icke borde lämna den, samt varnade honom
för att tala så mycket, då han ju ännu vore mycket okunnig i
Guds ord. Efter att hafva fått denna varning sade drängen:
» Herre, min Gud, är det din vilja, att jag skall tiga, så sätt ett
lås för min mun, ty jag är ju mycket oförståndig. Men, är det
din vilja, att jag skall tala om dig, så må ingen människa och
ingen djäfvul hindra mig». Och, som han emellertid fortfor att
både i vedboden och i stallet ropa och bedja till Herren för sig
och sin ogudaktiga omgifning, så började efter någon tid husets
tjänarinna att gråta öfver sina synder. Men då tog gästgifvarens
tålamod slut, hvadan han körde bort drängen, hvilket för denne
var en stor fröjd.
I Mönsterås fanns en gammal troende man vid namn Eng
Ström,. som under sitt lif blifvit hårdt pröfvad och på gamla
dagar måste bo på fattighuset. Här led den käre gamle mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
