Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXIII. Kalmar med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1180 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
många och stora synder samt rena oss i Kristi blod från all orätt
färdighet, hvilket, såsom vi hafva hört, bättre talar än Abels blod>.
Man kan lätt förstå, hvilket intryck detta baronens tal skulle
göra på de närvarande. Ingen af dem kunde tillbakahålla sina
tårar. Alla voro djupt uppskakade och upprörda. Bland dem
befann sig en soldat, en oförvägen människa, som hvarken aktade
Guds ej heller mänsklig lag, och hvilken under inflytandet af
starka drycker var en vådlig person för hela samhället och en
förskräckelse för alla. Denne man steg nu upp inför alla de för
samlade och gjorde öppen syndabekännelse och blef genom Guds
nåd en ny människa, hvilket han ock senare genom ett heligt
lefverne bevisade.
Hade Pettersson på förhand vetat, att han nödgats predika
hos baronen, så hade han säkerligen aldrig kommit dit. Nu förde
honom Herren underligen till denna plats för att uträtta ett vik
tigt och betydelsefullt uppdrag. Dagen därefter blef han kallad
till prästgården och måste på pastorns begäran hålla ett föredräg i
drängstugan, där folk hade samlats. Söndagen därpå kom läns
mannen honom till mötes på kyrkogården och befallde honom att
upphöra med alla sammankomster och andliga föredrag samt ge
nast begifva sig af från orten. Han svarade, att herr kommis
sarien i detta fall måste följa lagen, och att han, Pettersson, ju
finge hålla till godo med det straff, som lagen kunde ådöma.
Men han förklarade på samma gång, att han i sin bibel hade
funnit, att Guds ord icke är bundet, och att, om han därför blefve
insatt i fängelse, så torde han äfven där träffa någon arm syn
dare, till hvilken han kunde säga något om Guds innerliga kärlek
till syndare, till förlorade söner och döttrar. Därpå skildes de åt,
och saken fick därmed” för tillfället bero.
På söndagseftermiddagen blef han kallad till ett herrskap
på herregården F. för att hålla ett föredrag. Bland åhörarne voro
tvenne af den förut omnämnde länsmannens drängar, hvilka så
sömn och gingo hem med förkrossade hjärtan. Vid hemkomsten
bekände de för sin husbonde, att de i samråd med hvarandra i
hans hus föröfvat betydliga stölder. De bådo nu om förlåtelse
och erbjödo dubbel ersättning och sade sig vara villiga att under
kasta sig det straff, som de enligt lagen förtjänat. Denna deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
