Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXIII. Kalmar med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1181
hjärterörande bekännelse omstämde så länsmannens sinne, att han
icke allenast förlät dem deras brott utan behöll dem 1i sin tjänst,
där de troget och med glädje tjänade honom.
Vid ett annat tillfälle hade Pettersson hållit ett föredrag,
som medförde mycken välsignelse. Sammankomsten var slut, och
folket hade aflägsnat sig, så att endast han och husfolket voro
kvar, hjärtligt glada, att allt aflupit så väl, och framför allt att det
varit så tyst och stilla, hvadan de gemensamt tackade Gud där
för. Men de visste ej ordet af, förrän en stor, högväxt karl, för
samlingens klockare, inträdde. Denne var en drinkare, och en,
den där icke hade försyn hvarken för Gud eller människor. Han
började genast på det hemskaste sätt svärja och befallde husfolket
att framlämna »den där predikande djäfvulen, som de hade där».
Han sade sig hafva hört och trodde sig med säkerhet veta, att
han fanns där, och de skulle nu ovillkorligen hafva fram honom
eller säga, hvar han fanns. Pettersson satt emellertid på en kista,
som stod mellan ett bord och en s. k. sparlakanssäng, utan att
något bortskymde honom. Han ämnade ett ögonblick stiga upp
och höfligt hälsa på klockaren. Men det föreföll honom, som
hade någon sagt: »Nej, gör det icke. Så länge han tiger och
ej talar dig till, så tig du». Han blef därför sittande på sin plats
och hörde klockarens ord samt såg hans vilda beteende. Kloc
karen sökte i hela huset, tände ett stort stickbloss och drog
undan sparlakanen från sängen, emedan han trodde, att Petters
son måhända hade gömt sig där, Han var honom emellertid så
nära, att hans kläder rörde vid honom. Han drog fram spar
lakanen och sade: >»Ni har nog den djäfvulen här». Tjänste
flickan, som fruktade, att han skulle släppa någon eld i sängen,
gick fram och tog stickblosset ifrån honom och sade: »Det är
stor skam af kantorn att på detta sätt och så djupt förnedra sig.
Hafva väl någonsin vi, då kantorn med sina supbröder och ge
likar samlats för att supa, dricka och svärja, kommit och stört er
i er gemensamma syndaro? Men, om vi samlas för att söka
uppbyggelse i Guds ord, så kommer kantorn som en grym fiende
och rasar oförskämdt, värre än en oren ande. Fy, hvad det är
skam af kantorn, som borde veta bättre!» Öfver detta flickans
tal blef klockaren så vred, att hans hy förvandlades. Därefter
fortsatte han sitt sökande i hvarje vrå af huset, gick t. o. m. in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
