Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - V. Hans Birger Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1232 FEMTIONDESJUNDE KAPITLET.
hop människor, och sköna, lifliga sånger tonade ut öfver den
nedanför liggande dalen. Det var en öfverväldigande anblick,
och mången främling, som för första gången mötte den, kände
sig djupt gripen och manad till tack och pris för Herrens stora
verk. Det var på aftonen efter en sådan mötesdag, som många
af deltagarne samlades i den gamla prästgården, då alla de när
varande föllo på sina knän och Hammar med oförliknelig kraft
ledde bönen för konventikelplakatets upphäfvande, hvilket plakat
gjorde hvarje sammankomst omkring Guds ord till ett brott mot
borgerlig lag. Det var en gripande stund, och man tyckte nästan,
att rummet rördes vid det mångstämmiga, trosvissa amen, som
följde på denna bön. Och bönen blef hörd, och plakatet föll
inom mindre än ett halft år därefter».
Hammar var af hela sitt hjärta en allansman. Han hade
ett öppet öga för det gemensamma, som fanns hos alla evan
geliska samfund, och lät detta gemensamma få plats framför allt
det oväsentliga. Han kände sig innerligt dragen till de principer,
som ledde den evangeliska: alliansen i London. Och han lät där
för gång efter annan uti sin >Kyrkovän» uppsatser inflyta i den
evangeliska alliansens anda.
Vi kunna icke neka oss nöjet att meddela något om hans
tankar härutinnan ur en artikel, som han skrifvit om >Bekännelse
och. trosförvantskap>, i hvilken han säger följande: »Visserligen
är det sant, att syskonkärleken barnen emellan kan bibehållas
under tillvaron af mycket barnsligt och ofta återkommande till
fälligt gnabb. Men då det går så långt, att de vilja drifva hvar
andra ur fadershuset och förklara hvarandra för arflösa, då har
syskonkärleken alltför mycket lidit, för att icke säga uppkbört,
och man har uppställt andra villkor för vistandet i fadershuset
eller för arfsrätten än det ena egentliga att vara barn af samme
fader. Tillämpningen häraf på förhållandena Guds barn emellan
är lätt och gör sig själf. När man i sin vishet behagar och dristar
uppställa andra villkor för barnaskapet och barnarätten hos Gud
än det enda och egentliga, som frälsaren själf i sitt samtal med
Nikodemus ansåg nödvändigt, nämligen nyfödelse af anden, då
har man redan gått för vida och är i fara att göra sig skyldig
till felet att ’slå ut barnet med badvattnet’, liksom man å andra
sidan enligt denna metod är i icke mindre fara att erkänna dem
Fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
