- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:2 Götaland och Stockholm under 1840- och 1850-talet /
1233

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - V. Hans Birger Hammar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. 1233
för sanna Guds barn, som dock äro oäkta och icke barn, hvilka
bägge misstag ligga nära till hands, när man å ena sidan är
nöjd endast med vissa yttre iakttagelser och vissa trosläror under
förbiseende af det lif, som i nyfödelsen och genom tron på Jesus
Kristus uppkommer och fortlefver i en människas hjärta, men å
andra sidan låter intet afprutas af dessa yttre former eller af det
antal lärosatser, som anses nödvändigt böra tros och erkännas.
Man fordrar således på en gång för mycket och för litet>.
Hammar uppdrager en bestämd skillnad mellan bekännelse
förvanter och trosförvanter. De förra bekänna sig till samma
kyrkosamfund samt erkänna gemensamt, med eller utan sanning,
såsom gudomliga sanningar de läror, hvilka äro uttalade i en
viss kyrkas bekännelseskrifter, utan att därvid fråga är, huruvida
kyrkomedlemmarna kommit till en lefvande tro på den Herre,
som de bekänna. Trosförvanter däremot äro de, som genom Guds
andes nådeverk i hjärtat blifvit uppväckta till en lefvande och
pånyttfödande tro, hvilken religion och hvilket kyrkosamfund de
än må tillhöra, och huru olika deras bekännelser än må lyda i
andra stycken, hvilka icke angå själfva lifvet i Gud, ,or För sarvt
fatta oss kort», säger han, »och om möjligt med färre ord tydligare
uttrycka detsamma äro de bekännelseförvanter, som tro eller åt
minstone bekänna samma trosläror, och trosförvanter de, som tro ,
på och bekänna samme Herre och frälsare». »Hafva vi något
kristligt sinne», säger han vidare, »så att vi kunna förnimma något
af det, Guds ande tillhör, samt förmå att andligen döma, så veta
vi ju af egen erfarenhet, huru vi känna oss vida närmare and
ligen besläktade med dem, som äro af annan trosbekännelse men
dock hafva ett lefvande trossinne och kunna uttala trons shibbolet
än med dem, som i alla delar till den yttre bekännelsen öfverens
stämma med oss men dock lida af det stora felet, att de äro
andligen döda och utan kristligt sinne».
Men Hammar var ock en stor vän af religionsfrihet, d.v.s.
icke frihet från religion utan frihet i religion, och åt denna vik
tiga fråga ägnade han icke så få spalter i sin tidning. De flesta
numren af Evangelisk kyrkovän inledde han vanligen med föl
jande ord ur skriften, bekännelse och regeringsform: k
sMitt rike är-ickesaf denna. världen» (Joh. 18:53 6) –S Mara
krigsvapen äro icke köttsliga utan mäktiga för Gud» (2 Kor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 15:09:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/22/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free