Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - V. Hans Birger Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SR RN
STUB BR
DE ANDI. RÖRELSERNA i SKÅNE. 1235
vid sin kallelse går till väga på ett apostoliskt sätt, om hvilket
aposteln Paulus talar i r Tim. 3: 1—7 och hvarom läses i’ Apg.
6 kap., där må vi erkänna den af kyrkan kallade för en Herrens
tjänare, så länge han icke uppenbarligen öfverträder Herrens
riksordning. Men där detta sker eller där kyrkan i stället i de
apostoliska fordringarna sätter helt och hållet andra och sedan
påtrugar menigheten herdar, om hvilkas inre kallelse de icke äro
i stånd att öfvertyga sig, där är det mer än vanskligt att påstå
den af kyrkan kallade vara kallad a/ Herren. Ty för att helt
enkelt erkänna hvarje kyrkans gärning vara Herrens och hvarje
af kyrkan utnämnd för att vara kallad af Herren därtill tarfvas
hos kyrkan en egenskap, som de påfviska finna hos sin kyrka,
men som vi protestänter på goda grunder förneka hos hvarje
kyrka, jag menar — ofelbarhet.
Rörande lekmannaverksamheten yttrade Hammar med anled
ning at det hållna föredraget vid samma tillfälle följande: »Vidare
är det fullkomligt orimligt, om den ärade talaren på allvar menar,
hvad som synes ligga i hans ord, att hvar och en, som icke har
kyrkans kallelse, icke heller kan hafva Herrens kallelse. Slut
ligen vågar jag för min del ingalunda instämma i domen, att
hvarje kristen, som utan kyrkans kallelse går och predikar ordet,
saknar ödmjukhet och fromhet. Petrus Waldus saknade kyrkans
kallelse, predikade ändå och förklarades också af sin tids kyrka
för ofrom och ogudaktig. Bland oss finns näppeligen någon,
som vill förneka hans fromhet och ödmjukhet, Den norske bon
den HANS NIELSEN HAUGE var bestämdt icke kallad af kyrkan,
eftersom kyrkans öfverhufvud, jag menar Danmarks och Norges
konung, under många år lät hålla honom i fängelse. Hauges
biograf synes alldeles icke hafva betviflat hans fromhet och öd
mjukhet. Det torde därför vara säkrast att icke alltför hastigt
döma öfver någon, som utan kyrkans kallelse predikar, utan lär
det vara bäst att rätta sig efter Herrens ord: ”af frukten känner
man trädet».
Den yttre missionen var för Hammar en hjärtesak. Med
anledning af d:r Kalkars föredrag om den yttre missionen vid
ett möte framställde Hammar förslag till de församlade angående
följande resolution: 1) »En skrifvelse bör afgå till samtliga bi
skopar i de tre nordiska länderna, att de på det sätt, som synes
Ekman, Den inre missionens historia. 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
