Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - VI. Per Persson Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. 237
Vi,
Per Persson Welinder.
En af de män, som inom Skåne verkat för uppväckande af
andligt lif och ehuru tillgifven den svenska statskyrkan dock
arbetade för frigörelse från de mest tryckande banden, var PER
PERSSON WELINDER. Han föddes i Vä socken den 2 september
1819. Hans föräldrar voro hemmansägaren Per Persson och
hans hustru Kersti Bengtsdotter. Sedan modern för andra gången
hade blifvit änka, sökte den unge Per att på allt sätt bistå sin
mor vid skötandet af jordbruket. Redan då uppenbaråde sig
en märklig plikttrogenhet hos ynglingen. Han låg ute i stallet
hos hästarna och gick upp om nätterna både vinter och sommar
för att gifva dem nattfoder. Då han var ute i körslor och under
stundom hemkom frusen och hungrig, tänkte han dock aldrig
på sitt eget välbefinnande, förrän han hade vattnat och fodrat
sina hästar. i
Mången såg i Per Persson en begåfvad yngling, som borde
ägna sig åt något annat än grofarbete. Särskildt: närde: prosten
Thomeeus i Kristianstad sådana tankar. Vid denna tid blef den
ofvannämnde H. B. Hammar adjunkt hos prosten Thomeeus. Han
predikade understundom i annexförsamlingen Vä till välsignelse
för många. En af Hammars flitigaste åhörare under denna tid var
ynglingen Per, hvilken också genom Hammars verksamhet blef
förd till tron på Herren, och, sedan Hammar hade lämnat Kristian
stad för att tillträda klockarebefattningen i N. Rörum, vandrade
han ofta dit ut för att få höra och uppbyggas af Hammars all
varliga predikningar.
Snart tyckte sig Per höra i sitt inre en röst, som sade till
honom: Du skall blifva präst och föra till odödliga själar det
glada budskapet, att Gud så älskade världen, att han utgaf sin
ende son för dess frälsning. Orolig ötver dessa tankar bad han
Herren att blifva befriad från dem. Han var nu nära 22 år och
ansåg sig för gammal för att börja studera. Ej heller ville han lämna
sin mor ensam, och både mor och son kommo öfverens om, att
det vore bäst, att han lämnade alla tankar på prästämbetet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
