Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - VI. Per Persson Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. 1243
denna viktiga sak har Lunds stifts prästsällskap icke tagit. Det
föredrag, som numera aflidne domprosten Olbers vid nämnda
prästmöte höll öfver »det ursprungliga missionsbudet>, var icke
heller ägnadt att lifva prästerskapet till någon större verksamhet
för missionssaken. Visserligen medgaf han, att vi böra missionera,
men i slutet af sitt föredrag sade han, att en particulier kyrka
har att genom egen missionsverksamhet yttra sin kärlek till nästan
först då, när historiens Herre gjort ett för missionen mäktigt folk
till bennes nästa.
År 1870 kallades Welinder såsom fjärde profpredikant till
Årums pastorat i närheten af hans födelseort. Han erhöll ock
befordran dit och tillbragte där sina återstående dagar. Det var
under vistelsen där, som han utgaf den af oss förut omnämnda
Församlingsvännen.
Welinder var en stor vän af den svenska statskyrkans läro
uppfattningar, hvadan han ock afgjordt blef en motståndare till
den försoningslära, som framställdes af P. Waldenström. Hvad
kyrkans författning beträffar, önskade han sådana reformer, som
voro ägnade att upptaga ett nytt friskt lif i sig. Han hade en
öppen och klar blick för lekmannaverksamhetens stora betydelse
för kyrkans pånyttfödelse, och han ansåg, att lekmannaverksam
heten borde inordnas i den kyrkliga verksamheten. Ingen skall
kunna neka honom det erkännandet, att han med varmt nit ar
betade för sin Herres ära och för själars frälsning ända till sitt
lifs afton. Och säkerligen skall ingen heller neka till, att We
linders verksamhet kraftigt bidragit till den andliga frigörelse,
hvartill den närvarande tiden kommit. Äfven om han icke kunde
gilla den andliga utveckling, som lekmannaverksamheten sedan
tagit, så har dock frukten af hans verksamhet i detta afseende
blifvit en annan, än han själf kanske velat eller anat.
Mot slutet af år 1880 förlorade Welinder synförmågan på
vänstra ögat. Därefter insjuknade han så allvarsamt, att man
trodde, att hans slut var nära. Han tillråddes att undergå en
ögonoperation i Lund, men, då han kom dit, befanns orsaken
vara ett länge doldt inre lidande. Efter någon tids förlopp fick
han lämna sjuksängen och återvända till hemmet. En vistelse
vid Mösseberg stärkte ock betydligt ’hans krafter. Då han
reste dit, sade läkaren: »Lita nu icke på krafterna utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
