Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - VI. Per Persson Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1244 "FEMTIONDESJUNDE KAPITLET.
hvila riktigt ut öfver vintern». Vid dessa ord rullade ett par
stora tårar utför kinderna på Welinder, hvilken svarade allvarligt:
» Får jag icke arbeta, så kan jag icke lefva». Efter en månads hvila
måste man tillåta honom att återupptaga arbetet, med hvilket han
fortsatte ännu ett år. Den 13 februari 1883 nedlades han på sin
dödsbädd. Under ett par veckor uthärdade han svåra plågor,
hvarunder han yttrade: »Jag lider mycket men, Herren vare
lofvad; blott till min yttre människa, ty jag vet, att min för
lossare lefver». En natt, då plågorna voro mycket svåra, sade
han: »Kanske innan solen åter lyser, har denne elände af nåd
fått gå in i sin Herres glädje för att tacka och prisa äfven för
denna kampen. Hälsa alla mina vänner och alla mina kära för
samlingsboar. Fastän jag arbetat i stor svaghet, skröplighet och
försumlighet, hoppas jag dock af nåd få ingå i den eviga glädjen.
Jag kan säga med röfvaren på korset: ’Jag lider det mina gär
ningar värda äro. Men så har jag ock samma rätt som han att
få tro, det jag får vara med Jesus i paradiset». Natten mellan
den 2 och 3 mars försökte han plötsligt att resa sig upp, sägande:
»Ack, se, hvilket härligt segertåg — de äro alla klädda i ski
nande hvitt silke — jag vill följa med — jag vill förklaras —
men snart, snart. Sen I icke så härligt!» Men de närvarande
sågo intet. »Förunderligt att I ären så skumögda! — Jag ser
dem ’så klart. Hjälp mig! Jag måste upp och sjunga lammets
lof. — Ja, I kunnen också få vara med. — Där är plats äfven
för er — pärlor och kronor för er också — men skynden er
bara och hjälpen mig, ty jag vill förklaras. — Men det skulle vara
snart. — I måsten också komma med. Vägen veten I; — Jesus
säger: "Jag är vägen. — Och törsten I under vandringen, han
är det lefvande vatten, som följer med». Första böndagen den
4 mars 1883 bad han sin hustru läsa dagens text Es. 44: 21, 22.
Sedan han hört den två gånger, sade han: »Lägg den nu så,
att jag kan se på bladen, så erinrar jag mig något om hvarje
ord. Bed den gode Guden, att jag får smaka hvilan i dag».
Några ögonblick därefter ringde klockorna samman till hög
mässogudstjänst, och då fick hans frigjorde ande förenas med
den himmelska härskara, som han redan här fått skåda. Den
13 mars invigdes han till grafvens ro, och vid hans stoft talades
öfver de orden i Joh; t12:17: »Lasarus, vår vän, sofver, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
