Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - VIII. Johan Henrik Thomander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1252 FEMTIONDESJUNDE KAPITLET.
professor Ljunggren i sitt minnestal öfver Thomander sagt: »Tho
mander var för mycket sig själf för att kunna viljelöst smälta
tillsamman med något parti. Han var ingen nummerkarl i ledet,
som efter kommandoord satte sig i rörelse eller gjorde halt.
Därtill var han alltför odisciplinerad, för mycket road af att fäkta
på egen hand. Helst sökte han därför att ställa sig öfver partierna
och lyckades stundom, såsom han själf skämtande. sade, att däri
genom ställa sig illa med dem allesamman>.
En man, som under lång tid stod Thomander nära, har sagt:
»Det ej sällan hörda talet, att man ej visste, hvar man hade
honom, berodde uppenbarligen på ett misskännande af hans
mångsidighet samt däraf, att han aldrig ville sluta sig till något
parti eller gå dess ärenden. De banala liberalistiska fraserna voro
honom vidriga. All ihålighet och flärd, alla breda åthäfvor vare
sig hos själfintagna frihetshjältar eller ’hos stationära myndigheter
voro honom förhatliga och angrepos utan skonsmål. Därför blef
han lätt misstänkt från både högra sidan och den vänstra. Men
säkert är, att han menade det ärligt. Tillät han sig någon gång
en ironi, som väckte en del människors förargelse, så var den
alltid riktad mot sak, mot det usla, låga och föraktliga men icke
mot personen såsom sådan. Där låg för öfrigt städse ett djupt
allvar under hans skämt men ingen bitterhet, än mindre något
lättsinne. Den något sträfva, stundom frånstötande ytan dolde
mera både ödmjukhet och kärlek, än de flesta förstodo, ja, där
under låg en innerlig vekhet och känslighet, den man först ge
nom närmare bekantskap lärde känna>.
Om Thomanders öppna sinne för reformer på olikartade
områden säger hans minnestalare: »Hvarje förändring, som i
hans ögon innebar en’ förbättring, kunde alltid påräkna hans röst.
Han talade för näringsfriheten, för lika arfsrätt, för utvidgandet
af judarnes medborgerliga rättigheter. Men det var företrädes
vis tvenne frågor, hvilka han betraktade som lifsfrågor, och hvilka
under en lång följd af år upptogo hans tankar och utgjorde före
mål för hans nitiska befrämjande: Nyklterhetsfrågan och den
kyrkliga lagstiftningen». Vid första centralmötet af Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
