- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:2 Götaland och Stockholm under 1840- och 1850-talet /
1255

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - VIII. Johan Henrik Thomander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. 1255
kännedom. En synnerlig förkärlek hade han för Luthers skrifter
och citerade i sina predikningar ofta därur. För att lämna våra
läsare en inblick i hans eget själslif vilja vi här meddela några
utdrag af hans bref till enskilda vänner. I ett skrifver han:
» Min människofruktan och människovördnad växa ständigt nedåt».
»Men>, tillägger han, »huru härlig är ZZaz (Jesus Kristus) och
huru uselt allt annat»! I ett annat bref bekänner han om sig
själf: »Högmod är min farligaste hufvudsynd>. Till en sörjande
vän, som genom döden gjort en öm förlust, skref han: >» Ett-bref
är ett dödt ord; i allvarsamma stunder behöfs ett lefvande. Det
gifves endast e// ord, på en gång skrifvet och lefvande. — Ingen
smärta är så svår, att den ej kan svalkas i Kristi blod. Intet
dödskval är så lindrigt, att det skulle kunna öfvervinnas rätt
det blodet förutan. Bed Gud om ro vid den källans stränder.
På en gång kan du icke lefva i två riken. Du sliter sönder dig
på försöket. Ingen lefver i Gud, utan han är död ifrån världen.
Så länge vi lefva det timliga lifvet, är uppgiften oss svår att
lösa. Det är svårt att bruka denna värld så, som brukade man
den icke: Det-är ett :orent -förhållande; blir: först då ett rent,
när man får den tillsägelsen: ”Nu skall du icke bruka den längre”.
Hvad är det också värdt alltsamtman, när man, ser det rätt?
Hvad vore det väl värdt, om det också vore oss förunnadt att ännu
i femtio eller sextio år längre afkläda sig om aftnarna, påkläda
sig om morgnarna, sköta de små bestyren för föda och kläder,
gå ut och deltaga i dagens joller och fåfänglighet, taga och gifva
försäkringar om ett deltagande, som icke finnes, söka mask
stungna fröjder, som döda kropp och själ, finna för ez frukt
tusen maskar, för ex glädje tusen små grämelser, trångmål, för
ödmjukelser? En sådan femtioårig dröm, hvaruti skiljer sig den
ifrån en dröm af några nattliga timmar? Till det högsta däruti,
att den är mindre lekande, mindre stärkande, mera uppfylld af
synder, förebråelser och kval. Vore det så illa, om en sådan
dröm slutade med ett saligare uppvaknande? Att insomna Z
Kristi sår, att trygga sig vid intet annat än vid /esus allena,
det är villkoret för ett sådant uppvaknande. — Käre vän, sjunk
ned i barmhärtiga armar eller, om du tycker, att du icke når så
högt, sjunk ned till barmhärtiga fötter! Zan skall då böja sig
djupare för din skull. Når du ej upp till honom, han når dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 15:09:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/22/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free