Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - VIII. Johan Henrik Thomander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1256 FEMTIONDESJUNDE KAPITLET.
ned till dig. Där är ingen annan hjälp än i de armarna eller
vid de fötterna. Men där är också hjälp för allt. Där blir allting
slutligen lika: lycka och olycka, fröjd och smärta, lif och död»>.
Till en orolig själ skref Thomander: >»Det är ledsamt, att
du ännu pinas af dina inbillningar i afseende på lärjungaskapet
såsom vwallkor för nattvardens delaktighet. Herren gaf nattvarden
åt sina lärjungar, men samma lärjungar voro ock de, hvilka strax
därefter öfvergäåfvo honom och flydde. Bättre voro de icke. Det
är "eget, att människorna alltid vilja vara så fullkomliga, när de
komma till Kristus, liksom skulle de komma endast för att skryta
med sig, lika med fariséen. Kristus sade dock: Saliga äro (icke
de rika utan) de andligen fattiga. Vet du icke, hvad det är att
vara fattig? Den till mig kommer, sade han, honom kastar
jag icke ut. Men du säger så: Kommer jag utan att vara glad,
lugn, ren’ o. s. v., så kastar Kristus ut mig. Vore du glad, lugn,
ren, rik förut, hvarför skulle du då komma? Då hade du ju
nog utan Kristus. Nu finns det dock icke mer än ez, som kan
säga: Var ren, och du varder ren>.
År 1856 kallades Thomander att intaga biskopsstolen i Lund
efter biskop H. Reuterdahl, som då blifvit ärkebiskop. Härom
skrifveri han: >» Flerren undfår ju syndare och äter: med: dem.
Han skall icke öfvergifva mig. Om vårt hjärta fördömer oss,
så är kan större än vårt hjärta. Han skall för visso hjälpa mig
och välsigna, när jag välsignar, och icke förbanna, om jag än
förbannar. Bedjen Gud för mig! Han har satt mig ovärdige till bi
skop i sin församling. Men satte han icke en dag dit honom,
som var en försmädare och våldsverkare, och uträttade dock
genom honom mer, än de alla uträttade»? Då han sände till en
sin vän sitt porträtt, tillfogade han följande strof:
Du vet ju, hur ett £ors skall bäras:
På bröstet ej, nej, däruti.
Det förra synes, smädas, äras,
Det andra känns, men därmed går man fri.
Såsom stiftschef kom Thomander på sin rätta plats. Sitt
lifs återstående krafter förbrukade han vid skötandet däraf. Men
Lunds stift var på den tiden ej lätt att styra. Någon har sagt
härom: »Fienderna voro många bland ett prästerskap, som af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
