Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Andliga rörelser i Skåne - IX. Paul Gabriel Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE. 1259
Han var i sin teologiska åskådning en lärjunge af Schartau,
vid hvilken han var fästad med den innerliga tillgifvenhetens
band. Dock var han mycket själfständig och oberoende af män
niskor. I icke ringa grad tilltalades han af den grundtvigska
rörelsen i Danmark och stod i mycken förbindelse med de re
ligiöst intresserade på andra sidan sundet. Dansken Fr. Basfod
sade därför i en minnesteckning öfver Ahnfelt: »Hans kyrkliga
ståndpunkt tecknade man måhända lättast och sannast sålunda,
att han gaf Schartau den ena handen och Grundtvig den andra,
men sin frälsare gaf han själ och hjärta».
Sin största verksamhet utöfvade han som skriftställare och
folkmötestalare. Hans strid påminner om Sören Kirkegaards och
har liksom dennes ej blott stridslystnadens skärpa utan tillika
forskningens allvar: och snillets färgprakt. Hans litterära alster
voro, om ej uteslutande, dock hufvudsakligen ägnade folkets sak,
för hvars hälsa och välgång, upplysning och bildning han ansåg
intet offer stort nog. Hvad som mer än allt annat ådrog sig
hans uppmärksamhet och fäste på sig hans skarpa blick, var det,
som tillhörde alla, var allas egendom. En hans minnestecknare,
hans egen svärson N. A. Laurin, säger: »Det skall vara hans
berömmelse, det skall han hafva tack och heder för, att han
tänkte och arbetade för allas frihet och välstånd, för allas fri
görelse till sin rätt i lifvet eller till det rätta bruket af gåfvorna
för lifvet. Hvad som blott var för några få, det kvarhöll honom
icke, sysselsatte honom icke länge. Och för allt förtryck, allt
kufvande, allt godtyckligt tvång bar han en oförställd afsky .:..
Men hvad som erbjöd sig såsom en gåfva till egendom för alla,
och hvad som tänktes och gjordes för allas åtkomst af detta, för
allas gagn och nytta af det, som är för alla, det sysselsatte hans
lifliga själ, såsom hade han varit satt till förvaltare eller utsökare
af de omyndigas rätt, det ordnade hans tankar till anfall och för
svar, lagrade hans ord, att de föllo såsom kulregn öfver mot
ståndets fästningsverk, hvässte hans penna till ett kastspjut eller
gjorde hans hjärta vekt, så att han kunde träffas på sin kammare
gråtande af glädje öfver nyheten; att något någonstädes i världen
förehades till allas välfärd».
En varm vän var kan till nykterhetssaken. Professor C. W.
Skarstedt säger i sin likpredikan öfver Ahnfelt: »För nykterhets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
