Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Baptistiska rörelser - II. Katrina Broberg och den första bapistförsamlingen i Göteborg - III. De första baptisterna i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAPTISTISKA RÖRELSER. 1347
den kära svenska kusten och fingo sikte på land, kände jag mig
så glad, att jag tog af den fina hatten, hvilken jag var iklädd
från Amerika, och kastade den i hafvet, sägande för mig själf:
>Hälsa du nu till Amerika! Hädanefter kommer jag att bära duk
på hufvudet till Guds ära».
På midsommardagens afton satt Katrina, glad och upprymd,
på sin förra plats i baptistsalen, utgjutande sig i tack och lof till
Herren. Nilsson var nu död, men kapten Schröder var försam
lingens äldste, och pastor T. Truvé hade blifvit dess föreståndare.
På Göteborgs sjömanshem fick Katrina fri bostad och där
till kom en liten pension, som var tillräcklig för hennes små be
hof. Där framlefde hon sina återstående dagar. Med blicken
riktad tillbaka på de gångna lefnadsdagarna säger hon 1 en
skrifvelse: »Mig är barmhärtighet vederfaren. Jag får nu på
gamla dagar liksom Moses sitta i stenklyftan, medan Herren går
förbi, och se honom på ryggen, se med beundran, tacksamhet
och förvåning, huru hans godhet har följt mig i alla mina lefnads
dagar. I 50 år har jag varit änka och är ett lefvande vittne på,
att Herren uppehåller rätta änkor och faderlösa, som sätta sitt
hopp på honom. Jag har aldrig lidit brist på bröd under dessa
år, och nu får jag sitta bekymmerslös och stilla, medan jag väntar
min förlossningstimme>.
TIL
De första baptisterna i Stockholm.
Icke blott i Göteborg och trakten däromkring utan äfven
i hufvudstaden började mot slutet af 1840-talet baptistiska me
ningar göra sig gällande. Hos körsnären D. FORSSELL därstädes
hade vid denna tid starka tvifvel uppstått om barndopets skrift
enlighet. Dessa tvifvel väcktes hos honom första gången vid ett
tillfälle, "då han förehöll en sin släkting nödvändigheten af att
födas på nytt och därvid erhöll följande svar: »Jag är pånytt
född i barndopet. När jag känner mig syndig, går jag till natt
varden och förnyar mitt döpelseförbund, och man kan icke födas
på nytt två gånger». Detta gjorde, att Forssell började miss
tänka, att just barndopet utgjorde ett kraftigt stöd för den andliga
Ekman, Den inre missionens historia. 86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
