Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - I. Religionsfrihetsmöten m. m. inom landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 303
Jesus Kristus, och han förvaltar det genom både ämbete och
menighet, som i förening utgöra hans kropp och lemmar. Ingen
enskild, icke ämbetet i sin sammanfattning, icke menigheten för
sig tänker, vill, beslutar, befaller. Herren Kristus är hufvudet,
och, när han tänker, vill, beslutar, så väcker han än hos en en
skild, än hos flera enskilda på en gång en tanke, en vilja, ett
beslut, och, om dessa genom sanningens egen makt göra sig
gällande i ämbete och församling och öfverensstämma med Guds
uppenbarade ord, så är detta Herren Kristi vilja, tanke och
beslut.
Den 27 och 28 sept. samma år sammanträdde i Stockholm
ett religionsfrihetsmöte. Såsom det första i sitt slag var detta
möte i flera afseenden ganska märkvärdigt. Ett betydligt antal
| lekmän följde öfverläggningarna med mycken uppmärksamhet.
Men af hufvudstadens dåvarande 120 präster tros knappast 10
hafva ens några timmar varit åhörare, och med undantag af 4
eller 3 följde ingen af dem öfverläggningarna från början till
slut. Möjligen ansågo de, såsom kyrkoherde Fammar säger i
Evangelisk kyrkovän, hvarur dessa mötesreferat äro hämtade, sin
sak så tryggad, att den icke behöfde försvaras, då rikets ständer
nog ännu i lång tid skulle draga försorg därom. Eller ock torde
deras frånvaro kunna förklaras så, att de voro medvetna om
svagheten af de skäl och grunder, med hvilka de skulle försvara
det religions- och samvetstvång, som då var rådande. De 1 för
handlingarna deltagande ådagalade i allmänhet stor hofsamhet,
hvilket ock var så mycket lättare, som ingen motståndare till
relionsfriheten framträdde, ehuru meningarna i enskilda punkter
voro delade.
Dagen före mötet hölls på kvällen konventikel i en mindre
sal, där den gamle rådman Henschen från Uppsala predikade.
En lagkarl uppträdde och predikäde trots konventikelplakatet!
Rådman Henschen var vid denna tid de förföljda kristnas juridiska
biträde. Enligt hans råd skulle alla, som blefvo trakasserade,
låta sina besvärsskrifter åtföljas af så många förklarande och
upplysande bilagor som möjligt. Härigenom fingo vederbörande
domstolar en sann bild af de troendes så ofta förvrängda och
vanställda sak. Men detta medförde ock, att domstolarna belam
rades med en massa handlingar, hvilka de måste studera igenom,
Ekman, Den inre missionens historia. 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
