Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - I. Religionsfrihetsmöten m. m. inom landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1364 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
och därför kände äfven de sig böjda för att få bort en lag, som
vållade dem så ofantligt mycket arbete. Ett tryck utöfvades
sålunda äfven från det hållet på regeringen att afskaffa en lag;
som förbjöd folket att utom kyrkan samlas för att läsa och höra
Guds ord. Det säges, att konung Oscar I vid ett tillfälle frågat sin
förtrogne vän, biskop Thomander, om han icke ansåg praktiskt
att behandla de öfriga läsarne som baptisten Nilsson i Göteborg,
nämligen att landsförvisa dem. - Biskopen skall då hafva svarat:
»Ers Maj:ts flotta är för liten för en sådan sändning>.
Vid det ofvannämnda mötet uppträdde många af den tidens
mest begåfvade predikanter och frihetskämpar på det religiösa
området, såsom kyrkoherdarne Bergman och Hammar från Skåne,
domprosten Thomander, rådman Henschen från Uppsala, lektor
Elmblad, C. O. Rosenius m, fl. Till mötets ordförande valdes
domprosten Thomander.
Tre särskilda öfverläggningsämnen hade blifvit föreslagna,
hvilka öck hvar för sig behandlades. Den första frågan hade
följande lydelse: »ÄÅr det förenligt med kristendomens väsende
att för dess utbredande och befästande använda världsligt våld»?
Denna fråga besvarades med allmänt nej. Kristendomen vore
nämligen andens religion, hvilken icke tillerkänner utvärtes bruk
och ceremonier något värde i och för sig utan fordrar människans
hjärta och ande och vill, att Gud skall tillbedjas i anda och san
ning. Men en sådan tillbedjan, den enda, som äger verkligt
värde, åvägabringas ej med köttsliga vapen. Ett nytt, andligt
lif kan blott födas af den helige ande, som därvid använder icke
käppen, bilan och bålet utan Guds ord och sakramenten, hvilka
andliga medel ock voro de enda, Kristus anvisade sina lärjungar
att använda.
I sammanhang härmed behandlades följande fråga: >65e
finner sig en kyrka väl af att trygga sig vid den världsliga
maktens svärd och att blanda sig i timliga bestyr och intressen?»
Man erkände, att det var fördelaktigt för kyrkan att få åtnjuta
statens beskydd, så att hon i frid kunde fullgöra sitt viktiga
värf. Men, om ett kyrkosamfund råkade in på den afvägen att
trygga sig vid det världsliga svärdet, så vore detta ett tecken
därpå, att det icke längre sökte sin enda trygghet hos sin för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
