Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - I. Religionsfrihetsmöten m. m. inom landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1368 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
sedda till ombud. Under färden till Stockholm fingo dessa till
ressällskap d:r Fjellstedt och domprosten Wieselgren. Vid an
komsten till Riddarholmen blefvo dessa bröder hjärtligt mottagna
af den trosvarme och frihetsälskande boktryckaren P. Elde. Han
hade båt i beredskap, hvarpå sällskapet for öfver till Södermalm.
På den tiden funnos ej de små ångslupar, som numera förmedla
persontrafiken mellan stadens olika delar. Elde ombesörjde med
små vefbåtar trafiken mellan vissa platser och var därför mycket
aktad på högre ort. Han använde nästan uteslutande dalkullor
för att sköta dessa båtar. > Bland dem funnos många troende,
som besökte andliga sammankomster. Härför blefvo de, den ena
efter den andra, gripna af polisen och satta i fängelse, hvadan
Elde fick det rätt svårt att kunna upprätthålla kommunikationen.
Slutligen brast hans tålamod. Då han var känd af konung
Oscar I, gick han en dag upp till honom och sade: »Det blir
mig omöjligt att vidare kunna uppehålla den här båttrafiken». —
>Hvarför det?» sporde konungen. — »Jo», svarade Elde, »polisen
tar mina dalkullor och kastar dem i fängelse, därför att de lefva
ett gudfruktigt lif. Jag har försökt med andra, men de äro oärliga
och sköta icke sin plikt ordentligt såsom mina kullor». — >»>Då
bryta de väl mot landets lagar», sade konungen, »efter de kastas
i fängelse». — »De vilja och kunna icke ändra sin ställning till
Gud>, fortfor Elde, »men vi anse konventikelplakatet för en
ogudaktig lag, hvilken med fängelse och böter straffar dem, som
vilja höra Guds ord och göra därefter, under det att samman
komster för dryckenskap, spel och annan styggelse fritt få pas
sera. Blir icke en sådan lag afskaffad, skola fängelserna blifva
så fulla af "läsare till sist, att där icke skall blifva plats för
tjufvar och skälmar>.
Det är lätt att förstå, att sådana yttranden som detta och
det förut efter biskop Thomander anförda icke voro ägnade att
befästa konventikelplakatets anseende. Men vi öfvergå nu till
att i korthet redogöra för det ofvannämnda mötet.
Första frågan, som där blef föremål för öfverläggning, lydde
så: »Bör det betraktas såsom ett ondt för ett samhälle, att olika
åsikter där fritt få uttalas och göra sig gällande inom gränserna
af den allmänna lagens sedlighetsbud?» . Man var allmänt ense
därom, att frågan borde besvaras med nej. Det anmärktes, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
