Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - I. Religionsfrihetsmöten m. m. inom landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a ]
JR
;d i
| t
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1369
det, som kristendomen först bragt in i världen, och som således
har sin rot i evangelium, omöjligen kan vara ett ondt för ett
mänskligt samfund. Det vore nödvändigt, att villfarelsen fritt
finge uttalas, på det att sanningen måtte kunna uppträda och
veta, på hvilken punkt den skulle rikta sitt anfall. Just den i
hemlighet smygande villfarelsen vore den farligaste. Själfva otron,
när den blottat sitt innehåll, visade snart sin tomhet och tröst
löshet. Det visades genom exempel ur historien, att trosläran )
flera viktiga punkter vunnit betydlig utbildning och klarhet genom
den kamp, som förts, rörande olika lärofrågor. Det fria utbytet
af tankar vore villkoret för mänsklighetens utveckling i alla
riktningar, äfven i religiöst afseende. Då det icke kunde: för
nekas, att de lärda lika ofta förirrat sig som de enfaldiga och
genom sina misstag åstadkommit mångfaldiga olyckor, så borde
äfven de enfaldiga få uttala sina tankar, då det skedde inom
den allmänna lagens sedlighetsbud. Enär religionsfriheten vore
en sanning, som evangelium först bragt in i världen, tillhörde
den sanningen alla, både lärda och olärda, både greker och
barbarer. Skillnaden mellan sådana sanningar, som blott äro
till för de lärda, och sådana, med hvilka ätven de enfaldiga
få sysselsätta sig, vore hednisk och för länge sedan upphäfd af
Herren Kristus, som säger: »Hvad jag säger eder i mörkret,
det sägen i ljuset, och hvad som säges eder i örat, det prediken
på taken.»
| Den andra frågan lydde sålunda: >» Enär det är människo
andens oeftergifliga rätt och behof att få höra, läsa och betrakta
Guds ord, böra då sammankomster för Guds. ords allvarliga lä
sande och betraktande anses oloftiga och obehöftiga?» Vid be
handlingen af denna fråga, som äfven varit före vid ofvannämnda
prästmöte, lades särskildt vikt på 16 $ i regeringsformen, enligt
hvilken konventikelplakatet onekligen ansågs upphäfdt. Dess
| utom fästes uppmärksamheten på det intrång i den personliga
| friheten och det störande af hus- och hemfriden, som låg i polis
maktens rättighet att intränga i enskilda hus och upplösa sam
lingar, vid hvilka man icke ens vågat påstå, att samhällsomstör
tande planer uppgjordes.
| Sedan ytterligare tvenne andra frågor blifvit behandlade,
hvarvid religionsfrihetens grundsats med stöd af Guds ord, augs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
