Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - I. Religionsfrihetsmöten m. m. inom landet - II. Böneskrifter från utlandet om religionstvångets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pe a
i Ae det ne Döden ag Ren SÖN OM Aten EE
4 ba EA 7 Pär
ST
1376 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
ning. Staten har nu på sitt sätt vård om samvetena, därigenom
att statsöfverhufvudet omedelbarligen i konseljen och medelbar
ligen genom de af konsistorierna, icke af åhörarne själfva, upp
rättade förslag tillsätter kyrkoherdar. Men detta är från statens
sida ett ingrepp i samvetets rättigheter och på dess område, hvilket
icke kan försvaras inför förnuftet, liksom det saknar all grund i
Guds uppenbarade ord. Staten har endast rätt och plikt att
tillse, det tjänliga personer finnas att tillgå för samvetsvården.
Men valet af dessa personer är hvarje kommuns obestridliga rätt. |
Så stor frihet kunde dock äfven med bibehållande af statskyrkans |
form medgifvas, att de församlingsmedlemmar, som ville hafva och
löna sin ”egén präst, ägde denna rätt — en frihet, hvilken i
England, där den redan länge varit medgifven, för det kristliga
lifvet burit de skönaste frukter».
IL, |
Böneskrifter från utlandet om religionstvångets
afskaffande.
Vi hafva i det föregående sökt visa, hurusom vid denna tid
så väl i tal som skrift allt kraftigare röster började höjas inom
vårt land emot det kyrkliga tvånget. Men det stannade icke
härvid. Äfven i utlandet hade den här pågående religionsför
följelsen väckt ett stort och berättigadt uppseende samt framkallat
ett djupt medlidande och ett verksamt deltagande för de förföljda
kristna i vårt fädernesland.
År 1851 på hösten sammanträdde Evangeliska alliansen i
"London. Representanter från nästan alla olika denominationer
af kristna voro samlade för att lära känna hvarandra och för att
i frid, kärlek och förtroende rådgöra om sådant, som kunde be
främja Guds rikes utbredande. Äfven Sverige var vid detta
möte af tvenne högst olika personer representeradt. Den ene
var nämligen ärkebiskop Wingård, den andre baptistpredikanten
FF O. Nilsson, som blifvit landsförvist för sin tros skull. Ärke
biskop Wingård infann sig dock icke personligen utan sände en
skrifvelse, hvari han såsom svenska kyrkans primas uttryckte sin
»hjärtliga välvilja för Evangeliska alliansen och sin lifliga smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
