Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - II. Böneskrifter från utlandet om religionstvångets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1377
öfver, att hans höga ålder och skröplighet icke tilläto honom
| infinna sig». Nilsson åter var personligen närvarande och om
talade inför denna storartade församling hela den ömkliga histo
rien om de förföljelser, han fått utstå. Kyrkoherden Hammar,
som i Evangelisk kyrkovän refererade mötet, skrifver härom
bland annat: »Skaror af kristna nedföllo i bön för oss, för vårt
land, vår konung och de förföljda religionsbekännare, som till
höra vårt folk». Och han afslutar sin framställning med följande
bön: »Herren gifve oss nåd att snart vakna och med kärlek
möta de otaliga ögon, som från alla håll, synliga och osynliga,
kärleksfullt se på oss och vänta på vårt uppvaknande».
Denna tilldragelse vid det stora mötet i London blef icke
okänd för Sveriges regering, ty lord Palmerston, Englands då
varande förste minister, afsände en skrifvelse till vår regering
med varm och hjärtlig uppmaning att mildra vår ofördragsamma
lagstiftning med afseende på olika tänkande i religionsfrågor.
Äfven från Frankrike sändes samtidigt en dylik skrifvelse till
vår regering.
Vi begagna här tillfället att efter offentliga handlingar visa,
hvilket uppseende religionsförföljelserna i Sverige hade väckt i
utlandet. Så t. ex. skref Evangeliska kyrkoföreningens i Frank
rike president Fredrik Monod den 13 okt. 1853 ett bref till
ärkebiskop Holmström i Uppsala till förmån för de förföljda
kristna i Sverige. Ur detta bref, egentligen en dubblett ar ett
föregående, som ärkebiskopen behagat lämna obesvaradt, anföra
vi följande utdrag:
»Den 7 april 1832 hafva vi haft äran sända Eder en skrif
velse, som måhända icke kommit Eder till handa, enär vi därpå
icke hafva fått något svar. Vi taga oss alltså friheten att öfver
sända Eder en dubblett däraf. Detr är; ty värr, ännu lämplig.
Sådan, min herre och högtärade broder, var vår skrifvelse
aröNgger NI DAR för närvarande intet att däri förändra; den
är, som vi i början yttrat, ännu lämplig. Ty icke blott kvarstår
i Sverige den gamla, ofördragsamma författningen, utan den
samma har äfven fortfarande blifvit tillämpad och detta i senare
tider med mycken stränghet emot fredliga och allmänt värderade
| kristna uti Norrland och annorstädes, namneligen i Orsa och
Älfdalen, De närmare omständigheter af saken, hvilka blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
