Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - II. Böneskrifter från utlandet om religionstvångets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nn) SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
c
SE
oss kända, hafva uppfyllt våra hjärtan med sorg och, låtom oss
tillägga, med blygsel öfver det vackra namnet af protestantiska
kristna, som vi gemensamt bära. Vi anhålla därför på nytt hos
Eder, min herre och.högtärade broder, i vår Herre och frälsare
Jesu Kristi och hans evangelii namn, äfvensom vi genom Eder
anhålla hos den svenska nationalkyrkans prästerskap, att Ni af
alla krafter ville arbeta på afskaffandet af en lag, lika antievan
gelisk som antiprotestantisk>.
Sedan det påpekats, att det skulle vara en glädje för hela
kristenheten, en ära för evangelium och en heder för det svenska
prästerskapet, om genom dess kraftiga bemödanden lagen af
1726 afskaffades vid det förestående riksmötet 1853, heter det
vidare i samma skrifvelse: »I evangelii namn, i vår gemensamma
tros och vår gemensamme frälsares namn, i mänsklighetens namn,
i det sunda förnuftets namn taga vi oss å nyo den vördnadsfulla
friheten att här förklara vårt lifliga och djupa deltagande, deladt
af ett ganska stort antal af våra trosbröder, för alla dem, som i
Sverige lida för sin religiösa öfvertygelse och äro förföljda för
sin tro, synnerligen för de bröder, som just i år hafva blifvit
dömda till böter, till fängelse, till vatten och bröd samt hafva
blifvit störtade i fattigdom endast därför, att de fredligt begagnat
den samvets- och religionsfrihet, som ingen människa, ingen lag
har rätt att beröfva dem>. |
Vid Evangeliska alliansens möte i London i okt. 1853 in
togs i protokollet följande utlåtande rörande de förföljda kristna
i Sverige: >»Att detta möte med djup smärta och förödmjukelse
mottagit underrättelser om de förföljelser, som vid denna tid
pågå i Sverige; så mycket mer som de grundsatser och den anda
af ofördragsamhet,’ hvari dessa åtgärder så djupt inveckla själfva
gärningsmännen, äro icke mindre fientliga mot protestantismen
än mot själfva kristendomens lagar och anda. Mötet begagnar
tillfället på samma gång att för sina förföljda bröder uttrycka
sitt uppriktigaste och varmaste medlidande och önskade upp
muntra dem att, medan de äro kallade att lida hvarjehanda pröf
ningar för samvetets skull, i bönens ande och under glad under
gifvenhet under den nådige Herre, som de tjäna, samt genom
tålamod och ödmjukhet i goda gärningar söka vinna själfva sina
fienders och vedersakares ynnest; och mötet försäkrar dem, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
