Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - II. Böneskrifter från utlandet om religionstvångets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1391
samt enskilda medlemmar af statskyrkan, som äro uppriktigt till
gifna dess evangeliska läror, äro underkastade straff för hållandet
af konventiklar i afsikt att uppbygga hvarandra genom läsning
af Guds ord och andra fromma öfningar ....
Maå Eders Maj:t därför behaga att använda sina konungsliga
rättigheter och sitt konungsliga inflytande till afskaffandet eller
ändrandet af dessa ofördragsamma lagstadganden till deras fromma,
hvilka i afsikt att bevara ett godt samvetes vittnesbörd och full
göra, hvad de anse såsom Kristi vilja, hafva utsatt sig för deras
straffbestämningar. Och insändarne af detta memorial skola alltid
bedja, att Eders Maj:ts person och styrelse må åtnjuta välsignelse
af konungarnes konung>.
Samma år skickade den skotska frikyrkan ett underdånigt
memorial till Hans Maj:t konung Oscar I, däri det bl. a. säges:
»Med glädje erkännande den borgerliga frihet, som svenska folket
njuter under Eders Maj:ts regering, och fullkomligt delande den
afsky, som alla klasser af detta folk känna för den påfviska
kyrkans andliga och lekamliga tyranni, hafva vi med djup sorg
förnummit, att ännu i dag gälla inom Sveriges rike lagar, som
föreskrifva stränga straff för afvikelse i religiös tro och bekännelse,
och att dessa lagar i ett afseende äro mera ofördragsamma än
de påfviska rikenas förföljelsestadgar, i det de icke allenast för
bjuda afvikelse från statskyrkans samfund och tro utan äfven
förbjuda dem, som äro dess redliga och hängifna lemmar, att
hålla enskilda och tillfälliga sammankomster i akt och mening
att bland edra undersåtar utvidga kunskapen om och fördjupa
inflytelsen af dess läror....
Vördnadsfullt utbedja vi oss att få erinra Eders Maj:t om
historiens vittnesbörd, huru gagnelig religiös fördragsamhet är
för hvarje folks ära och välgång, hvarest en evangelisk kyrka
finnes; att ofördragsamhetens verkan är att från det land, hvarest
den är laglig, utdrifva fredliga och flitiga medborgare, hvilka
hafva för mycken heder för att bekänna, hvad de icke tro vara
sant, eller att förena sig med hvad de tro vara syndigtan ..+
Till att nalkas Eders Maj:t hafva vi vidare uppmuntrats
genom erinringen om den nära släktskapen och den gamla för
bindelsen mellan Sveriges och Skottlands folk, framför allt genom
minnet af det broderskap, hvarmed de deltogo i denna ärofulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
