Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - II. Böneskrifter från utlandet om religionstvångets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1382 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
strid, som kämpades under den store Gustaf; och vi våga vörd
nadsfullt uttrycka vår djupa smärta öfver, att ett folk, hvars kri
giska bragder och frivilliga uppoffringar protestantismens och
den religiösa frihetens sak i norra Europa har att tacka för så
outsägligen mycket, och för hvilket folk frihetens namn är så
dyrbart, skulle i denna dag undertrycka sina egna undersåtar,
hvilka af samvetsskäl icke kunna förena sig med dessa inskränk
ningar och ordningar i gudstjänsten, hvilka landets lagar före
skrifva, och att detta samma folk skulle neka dem fördragsamhet,
då de dyrka Gud efter sina samveten och bemöda sig att, när
tillfälle erbjuder sig, uppbygga hvarandra i noga öfverensstäm
melse med evangelii lära».
Vid Evangeliska alliansens möte i Paris i aug. 1855 var
kyrkoherde Bergman i Vinslöf närvarande och redogjorde för
den religiösa ställningen i Sverige. I detta föredrag visade han
genom exempel från olika delar af vårt land, huru beskaffade
de förföljelser voro, som då, pågingo, och yttrade därvid bland
annat: »Viljen I höra ett exempel, en profhistoria, af dylika
förföljelser? Jag vill då berätta er något helt nytt, d. v. s. som
händt ännu detta år. — I en by nära Kristianstad hade en |
bonde inbjudit några vänner på en kopp kaffe hos sig samt att
höra en student föreläsa ett kapitel ur bibeln (Pauli bref till ga
laterna) med Luthers förklaring däröfver. Dörrarna voro stängda.
Plötsligen komma tre polistjänstemän och slå hårdt på porten.
Man öppnar och de inträda, den främste med dragen sabel, för
klarande, att de komma på deras gode och välvillige pastors
anfordran — utan tvifvel en osanning — samt utösande svor
domar och behandlande våldsamt till och med kvinnorna. — Ett
barn ropar förskräckt: ”Fader, skola vi dö allihop?»
Vid samma möte voro tvenne andra svenska präster till
städes, prosten Nejdel från Östergötland och kyrkoherde Lund
bergsson, och det, såsom det synes, för att försvaga och förmildra i
afskyn för de vedervärdiga förföljelserna. Den förre sade sig
»icke hafva hört, att någon präst blifvit förföljd, därför att han
predikat den rena, evangeliska läran». De närvarande åhörarne,
hvilkas antal var ganska stort, voro emellertid icke af samma
åsikt, hvilket de tillkännagåfvo genom ett sorl af harm, under
det från flera håll ropades: »Här är icke fråga, om prästerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
