Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - II. Böneskrifter från utlandet om religionstvångets afskaffande - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1383
rådet att låta förföljelserna mot läsarne blifva ännu skarpare och
vidsträcktare. Herr statsrådet har vidare tillrådt Kungl. Maj:t
bifalla domkapitlet i Västerås, som med biskop Fahlerantz i spetsen
tillstyrkt åtal, att tillkännagifva dess höga missnöje med orsa
männen och deras s. k. oordningar. Det var samme biskop
Fahlcerantz, som några år förut äflades att få präster och andra
till ledamöter i den Evangeliska alliansen. Hans mening var
väl då, att fördragsamhet och brödrakärlek skulle blott hysas icke
bevisas, allra minst mot egna trosförvanter».
Det var icke underligt, att Evangelisk kyrkovän, som så
blottade de svenska prelaternas tillvägagåenden, af biskop Fahl
crantz kallades Evangelisk kyrk-ovän.
Vid tanken på dessa stora mäns beteende, som hafva stått
i spetsen för förföljelserna mot de kristna, må man tillämpa den
store Geijers ord: >»Tänkvärdigt och alltid sig likt i historien är
deras uppförande, hvilka utan själfständighet dock söka en stödje
punkt i en ytlig jämnvikt mellan motsatsen, som utan egen öfver
tygelse lefva i konsten att pruta på öfvertygelser, taga grund
satser från ett håll och slutsatser från ett annat och, då ett så
dant förfarande saknar all inre halt, fylla bristen med en stor
tanke om sin personliga vikt. För öfrigt är deras handlingssätt
i sig själft så osammanhängande, som en falsk ställning nöd
vändigt bjuder, och låter sig innefattas i få ord: vackra medel
med dåliga ändamål, eller vackra ändamål med dåliga medel.
Det är det släkte, som mognar revolutioner och förvånas öfver
dem>.
III.
Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854.
Vi hafva lyssnat till de tordön och röster, som religions
förföljelserna i Sverige vid denna tid framkallade inom och utom
landet. Nu vilja vi taga en öfverblick af arbetet inom riksför
samlingen för konventikelplakatets upphäfvande. Det var ett
mödosamt arbete och tog därför ock tid. Öviljan öfver religions
tvånget blef allt större och allmännare, ju längre det led, och
riksdagens representanter kunde icke blifva oberörda däraf. At
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
