Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 13989
1 kap. 2 $, som riksdagen biföll, eller den s. k. sakramentlagen
af år 1854. Denna lag hade följande lydelse:
>Den, som utan att vara präst i annåt fall, än särskildt
medgifvet är, förvaltar sakramenten och efter varning därmed ej
afstår, böte 300 daler; och hvar och en, som genom sådan person
den heliga nattvarden anammar, där han ej heller genom var
ning låter sig rätta, vare förfallen att böta 50 daler. Gör någon
eljest gäckeri med sakramenten eller med gudstjänsten och Guds
ord, vare lag, som sist sagd är».
Ridderskapet och adeln biföll förslaget genom votering,
hvilken utföll med endast 2 rösters pluralitet. Borgarståndet
biföll det med 22 röster emot 14, prästeståndet godkände det
| utan votering och bondeståndet till och med utan diskussion.
Inom prästeståndet var d:r Sandberg den ende, som höjde
sin röst emot detta lagförslag. Han beklagade, att i den tid, då
eftergift och ett mildare förfaringssätt mot olika tänkande kristna
hade kunnat i kyrkans sköte återföra mången, som nu benämnes
förvillad, endast lagens hårda språk mot dem blifvit fördt, och
att staten nu ansåge sig tvungen att vidtaga så stränga åtgärder
för att inom statskyrkan upprätthålla en enhet, hvarigenom hon
tycktes vilja ersätta förlusten af det alltmer bortdöende andliga
lifvet. Han trodde, att resultatet af denna lag, hvilken ej med
kärlek och öfvertygelse utan med timliga straff ville leda andens
och tankens genom bekännelsen utgående fria yttring, skulle
blifva det, att skaror af troende kristna skulle få vandra till fän
gelserna, sedan de bortpliktat det jordiska goda, de ägde.
Inom riddarhuset åter bekämpades lagförslaget af många
talare och det med en kraft och en sakkännedom, som hade varit
värdig det andliga ståndet. Vi meddela här ett sammandrag af
några talares yttranden.
Herr Ribbing framhöll, att man här såsom brott upptagit
tvenne mänskliga handlingar, hvilka hittills ej så blifvit ansedda.
Det synes likväl, som vi redan skulle hafva nog af brott, så att
icke deras antal behöfde genom lagstiftningen ökas. — Då den
gudomlige stiftaren sade: »Tagen och skiften eder emellan>,
synes han icke hafva fäst så mycket afseende på sättet. I ett
testamente må ingen, minst lagstiftaren, binda, hvad testator gifvit
fritt. Man känner, att prästeståndet redan beslutat bifall till be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
