Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1390 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
tänkandet, ett beslut, hvaremot där endast en röst höjt sig. Be
klagligen har sålunda statskyrkans byggnadskommitté hållit till
godo med så bräckliga byggnadsämnen för reparation af hennes
refvor. Talaren anförde Karl XIV Johans ord till högsta dom
stolen i en likartad lagfråga, ord,” som stå i fullkomlig harmoni
med hvad gustafverna lärt och handlat: »Det är genom upp
lysning och försonande åtgärder, som andliga villfarelser böra
förekommas och undanröjas. Mången söndring inom kyrkan
har fått betydenhet och stadga genom ett ovist motstånd, och
all slags religionsförföljelse har förr eller senare uppenbarat sin
egen svaghet, om den icke rent af motarbetat sitt ändamål».
Talaren slutade med att bedja Gud bevara oss för det farligaste
af alla välden, det andliga förtryckets.
Herr PR: Tersmeden” visade, att ifrågavarande hand
ling, hvilken icke enligt gudomlig lag eller naturlig rätts
känsla kan stämplas såsom brott, lika litet befinnes stå i så nära
sammanhang med andra såsom brott uttryckligen kvalificerade
handlingar, att till lagens fullständigande straff måste bestämmas.
Romerska kyrkan hade, som bekant är, bibehållit det levitiska
begreppet om offer och offrare. Lutheranerna förkastade allt
detta såsom lära men upptogo mycket däraf såsom form, hvaruti
ingenting ondt egentligen låge, endast att man ej läte ordets
ämbete intaga en alltför mycket officiell, isolerad, af all slags
lekmannaverksamhet oberoende verksamhet. Talaren citerade
Luthers ord i dennes betänkande om sättet att hålla mässa och
gå till Guds bord, i hvilket utlåtande reformatorn på det kraftigaste
försvarar de kristnas frihet att ordna formerna efter behag, endast
att instiftelseorden lämnas orubbade, samt slutligen förklarar, att,
om äfven den äldsta församlingen och de gamla kyrkofäderna
häruti förordnat något som lag — hvilket de aldrig gjort — så
dant icke kunnat hållas, enär dylika ting icke kunna eller böra
afattas i lagar. — Detta Luthers betänkande ansåg talaren böra
föredragas framför lagutskottets. Det vore åtminstone obestrid
ligen mera lutherskt och vittnade om den storartade föreningen
hos denne utomordentlige man af den orubbligaste nitälskan för
ordets auktoritet med den humanaste aktning för kristna män
niskors frihet. ”Talaren uttryckte till sist den önskan, att det
lilla mått af samvetsfrihet, som nu fanns, icke ytterligare måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
