Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1392 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Herr Carleson visade, att hvarje bemödande att genom straff
bestämmelser förekomma, det personer af vilseledd religiös öfver
tygelse företaga sig att utdela eller anamma sakramenten, alltid
blifver fåfäng. Hafva väl de religiösa rörelserna i vårt land
hittills blifvit medelst böter dämpade? Hafva de icke tvärt om
tilltagit? 9—10. personer hafva inställt sig vid länshäktet och
anmält, att de saknade tillgång till böter. Man har där ej haft
plats för dem, utan de hafva erhållit tillsägelse att återkomma
en annan gång och undergå fängelsestraffet. Kan väl sådant
vara ändamålsenligt? Genom den föreslagna lagen skulle man
åstadkomma just motsatsen af hvad man åsyftat.
Herr Cederschiöld framhöll, att utskottet hade bort undersöka
orsakerna, hvarför hundratals personer vägra att af präster emot
taga nattvarden. Man har här uppgifvit, att folket ofta icke hyste
aktning för sina präster. Å andra sidan har man påstått, att sådant
mindre betydde, endast att sinnesstämningen vore god. Men
denna: sinnesstämning kunde ju lida däraf, att sakramentet emot
toges af personer, för hvilka man hyste missaktning. Utskottet
hade bort undersöka orsakerna. Måhända skulle man då hafva
kommit till det resultatet, att en mängd: af våra präster saknade
vocatio interna (inre kallelse af Guds ande), att många inträdde
i detta kall endast för att vinna brödföda. Det borde föranstaltas,
att personer, saknande inre kallelse, ej ägnade sig åt det heliga
kallet. Då skulle högst få finna sig otillfredsställda af att emot
taga nådemedlet af prästerliga händer. Så långt Cederschiöld.
Sakramentlagen var ett tydligt bevis på, att rikets ständer
godkände den gällande kyrkliga lagstiftningen. De ville, såsom
biskop Reuterdahl sedan skrefi sitt försvar för densamma, genom
denna nya lag endast förtydliga de lagord, på hvilka lagskip
ningen hvilade, och som på grund af sin obestämdhet af under
domstolarna olika tillämpades. Men förslaget hade icke väl hunnit
blifva bekant, förrän tidningarna af nästan alla färger begynte
klandra detsamma från klokhetens, sanningens och rättvisans
synpunkt. Man påpekade, att svenska statskyrkan, hvilken redan
genom de fördelar, den erbjöd i borgerligt hänseende, torde be
finnas nog rik på /rivilliga skrymtare, icke kunde göra någon
verklig vinst på den möjliga tillökning af tvungna skrymtare,
som på den nu föreslagna vägen torde tillfalla henne. Det svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
