Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1393
samhället hade, ty värr, redan förut alltför mycket af dylik ända
målsvidrig lagstiftning, som genom att lämna en del själavård i
kronobetjäningens och de världsliga domstolarnas hand ställde
för prästen den stora frestelsen att antingen själf i juridisk-politisk
i stället för kristlig-evangelisk anda utöfva själavården eller ock
att i vissa fall hufvudsakligen öfverlämna detta bestyr åt ofvan
nämnda borgerliga myndigheter.
Med anledning af den förutnämnda utaf rikets ständer an
tagna lagen förenade sig icke mindre än 1,153 personer, hvar
ibland voro flera präster, läkare, jurister o. s. v., och inlämnade
till konungen en petition, hvarur vi anföra följande utdrag:
»Om ock sistförflutna riksdags resultat hafva i flera hän
seenden varit glädjande för hvarje sann fosterlandsvän, så kan
dock icke nekas, att den vid dess slut af alla fyra riksstånden
antagna lagen ’om den heliga nattvardens utdelande” mången
städes i landet väckt oro och bekymmer. Denna lag skakar
svenska kyrkans grundvalar, enär den, såsom oss synes, hvilar
på den förutsättning, att den världsliga makten äger rättighet att
tvinga människors samveten. Vi äro lika litet i stånd att ur vår
kyrkas bekännelseskrifter, hvilka måste antagas ännu utgöra
svenska kyrkans grundlag, som ur nya testamentets heliga skrift,
hvilken måste erkännas vara en norm för afgörandet af andliga
frågor, finna den ringaste anledning att uppställa en så beskaffad
lag, som den af rikets ständer beslutade, hvilken med böter till
tre hundra daler belägger en hvar, som utan att vara präst ut
delar Herrens nattvard, och till femtio daler den, som af icke
präst emottager detta sakrament.
Denna oprotestantiska och oevangeliska lag ställer svenska
kyrkan på den romerska katolicismens slippriga grund. Den lag,
enligt hvilken romerska kyrkans påfvemakt förbjuder lekmän be
gagnandet af det ena nådemedlet, Guds ord, är ej mera katolsk
än den evangelisk-lutherska riksförsamlingens, som med höga
böter belägger lekmäns handhafvande af det andra nådemedleét,
nattvarden>.
Sedan det påpekats, att, om denna lag stadfästades, det
skulle blifva en nog kraftig anledning för tusentals stilla, trogna
och samvetsömma undersåtar att utgå ur landet, heter det till sist
i petitionen: »Ehuru öfvertygade, att ofvannämnda lag ej af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
