Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 13935
En aktad jurist från den tiden skrifver med anledning af
denna sanktion: »Och hvilken hade nu segrat? Den just i dessa
dagar afträdande ecklesiastikministern samt det hierarkiska parti
inom kyrkan, som efter riksdagen 1831 satt honom på taburetten>.
Det var Reuterdahl, som sedan blef ärkebiskop.
Med afseende på det försvar, hvarmed den afskydda lagens
närmaste befordrare såg sig föranlåten att samtidigt med lagens
sanktionerande i statsrådet uppträda i landets officiella tidning,
yttrar ofvannämnde lagkarl bl. a.: »Detta dokument, då man
besinnar, att det flutit från en biskops penna, hvilken i första
rummet är skyldig att taga Guds uppenbarade ord och begreppet
om Kristi kyrka, sådant det i n. t. förekommer, till norm för sina
yttranden, och hos hvilken man måste förutsätta andlig troserfa
renhet och en glödande kärlek till lidande, förföljda bröder, är
genom frågans uppfattning och framställning från blott och bar
civil-juridisk synpunkt så märkvärdigt, att det förtjänar att be
varas åt eftervärlden såsom ett bevis för kommande släkten på
det förnäma förakt, den isande köld, det världsliga sinne, hvar
med den protestantiska kyrkans hierarker ännu i medlet af 19:de
århundradet betraktat och behandlat fromma, samvetsömma och
troende medlemmar inom kyrkan>.
Äfven den oförskräckte frihetskämpen, kyrkoherde Hammar,
som vid denna tid med större frimodighet och ihärdighet än kan
hända någon annan inom landet förde sanningens talan, skref i
Evangelisk kyrkovän en ljungande artikel i anledning af den
nya lagen. Sedan han uttalat sitt beklagande, att den förhopp
ning, man hyst, det konungen, som några år förut stadfäst den
norska dissenterlagen, skulle vägra att sanktionera denna lag,
sjunkit tillsamman som en såpbubbla, säger han bl. a.: »Vi borde
ock erinrat oss, att drottning Victoria är öfverhufvud för påfviska
kyrkan i Irland, för biskopliga kyrkan i England och för den
presbyterianska statskyrkan i Skottland, ’och då är det ju alldeles
icke besynnerligt, att Hans Maj:t konungen kan såsom norska
kyrkans öfverhufvud med stor glädje se alla gamla förföljelse
plakat begrafvas och såsom svenska kyrkans öfverhufvud med
samma fägnad se de gamla förföljelseplakaten ökade med nya>.
Han påpekar vidare, att, då nu Guds ord redan var taget
i beslag, så att dess talande till och med inom lyckta dörrar
Ekman, Den inre missionens historia. 89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
