Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- nte illrinler oc Og. st < ARNE BEER Arne äär enn SvtRRRE Fr
Å RT be SG SA KA ISA på et
1394 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Eders Maj:ts mildhet, vishet och samvete gillas, och; ehuru vi ej
förbise utan med all undersåtlig vördnad och undergifvenhet djupt
fatta de stora betänkligheter, som inom Eders Maj:t måste uppstå
vid behandlingen af denna ömtåliga och på Sveriges framtid så
mäktigt inverkande fråga, drista vi likväl härmed hos Eders
Maj:t i djupaste underdånighet bönfalla, det Eders Maj:t ej måtte
med sitt i hela Europa vördade namn stadfästa ren för ömma
samveten så tryckande lag».
Då frågan om denna lags antagande förekom i högsta dom
stolen, yttrade justitierådet Alexandersson bl. a. följande: >»Icke
har minsta tvifvel kunnat uppstå angående tillämpligheten af I
kap. 2. $ M:b. i afseende på verkligt gäckerrt med så heliga före
mål som döpelsen och nattvarden. Den föreslagna lagförändringen
afser något helt annat, nämligen, på sätt af motiven kan inhämtas,
att bestraffa personer, som i fråga om sättet för sakramentens
bruk skilja sig ifrån den öfriga församlingen af enfald och miss
förstånd men af rent uppsåt, och som äro färdiga att göra sig
till martyrer för sin tro. Sådana mål äro otvifvelaktigt af den
mest ömma och grannlaga beskaffenhet. Att emot dessa olika
tänkande använda böter och i brist af tillgång därtill kropps
straff synes vara en bana, på hvilken lagskipningen visserligen
redan är inne, men där efter mitt omdöme de vidare stegen
snarare borde tagas tillbaka än framåt... I allt fall böra efter
min åsikt både lagstiftaren och domaren följa den i regerings
formens 16 $ uttalade kloka-och upphöjda grundsats, hvilken för
säkrar om samvets- och religionsfrihet, så vidt genom utöfningen
däraf icke samhällets lugn störes eller allmän förargelse åstad
kommes, ett förhållande, som ingalunda kan sägas ovillkorligen
inträffa vid hvarje utan präst och utan stöd af särskildt stad
gande förrättad döpelse eller utdelning af nattvarden, och som,
därest det verkligen inträffar, måste vara att behandla och be
döma /efter 1 ’kapx 3 eller-4: $.: "Till följd häraf... finner jag mig
icke böra å förslaget tillstyrka nådigt bifall».
Oaktadt förutnämnda motstånd stadfästes det af alla rätt
sinniga och tänkande fosterlandets, frihetens och kyrkans vänner
i hela landet strängt ogillade förslaget genom det kungl. brefvet
af den 7 mars 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
