Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - III. Religionsfrihetsfrågan inför riksdagen 1853—1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1398 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Efter att hafva betonat, att det är den personliga tron, som
försätter människan i gemenskap med Kristus och gör henne
salig, hvilken tro kan finnas hos lutheraner, reformerta, katoliker
etc., och tillbakavisat det påståendet, att hvarje afvikelse från den
lutherska kyrkoläran, d. v. s. hvarje från denna afvikande uppfattning
af den gudomliga sanningen, är en förvillelse från sanningen, ett på
stående, som passar för påfvedömet men slätt icke för ett präster
skap, som ännu vill behålla skenet och namnet af ett protestantiskt,
men därjämte erkänt den lutherska lärans öfverensstämmelse med
Guds ord samt i likhet med prästeståndet uttalat sin önskan, att denna
lära måtte upprätthållas i vårt land, fortsätter han sålunda: »Men
det, som skiljer oss och prästeståndet åt, är just blott frågan om
sättet och medlen. Det sätt, som vi rekommendera såsom det
enda dugliga, består hufvudsakligen däruti, att Guds ord blir rent
och klart predikadt och sakramenten rätt förvaltade, och att präster
skapet, vandrande i helig umgängelse och sålunda lämnande ett
godt och kristligt föredöme åt sina åhörare, med nit och kärlek
sköter sitt viktiga kall. Men detta är icke nog för prästeståndet,
som vill upprätthålla läran med böter, fängelse och landsförvis
ning. Detta sätt våga vi påstå och hafva vi länge sedan bevisat ;
vara i strid 1) mot nya testamentet, 2) mot den besvurna be
kännelsens 28 art., 3) emot Sveriges rikes grundlag, nämligen |
regeringsformens 16 $. Dock menar prästeståndet, att det vore
ett brott, en grymhet mot de svaga, de enfaldiga, de mindre upp
lysta att icke med ofvannämnda ”drifvande” medel söka hela upp
kommande villfarelser och söndringar. Det skulle således vara
grymt mot de svaga, enfaldiga och mindre upplysta, om man icke
utplundrade de svaga, enfaldiga och mindre upplysta, bespisade
dem med vatten och bröd eller drefve dem ur landet. Sanner
ligen borde prästeståndet, som i allmänhet är vid godt hull, för
söka 14 dagars vatten och bröd för att kunna rätt uppskatta
grymheten!! hos dem, som gjorde slut för dem på den slags väl
fägnaden. - Eller äro kanske de förföljda separatisterna starka
och höglärda? Hade de varit starka, så hade de nog kunnat
smälta de oriktigheter och den andefattigdom, som finnas i de
nya böckerna, och icke därför behöft utgå ur vår kyrka. Och,
hade de varit höglärda, nog hade de gifvit prästeståndet hårdare
nötter att knäcka, än de. hittills kunnat åstadkomma. Eller menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
