Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1405
trons artiklar: ”Jag tror på en helig, allmännelig kyrka”. Nå väl!
Tror jag på en helig, allmännelig kyrka, så kan jag ej på samma
gång tro, att denna heliga, allmänneliga kyrka endast finnes inom
den svenska statskyrkans trånga gränser, lika litet som att den
endast finnes uti något annat kyrkösamfund. Jag måste tvärt
om tro, att denna heliga, allmänneliga kyrka utgör en förening
afi alla otrogha; af alla sanna bekännare af kristendomens lära,
de må nu heta greker, katoliker, armenier, lutheraner eller bära
hvilket annat namn som helst. Villjag från denna kyrka utesluta
någon, som bekänner Kristus, så gör jag kristendomen till en
lögn och begår en svår synd, ty kristendomen är kärlekens lära
och icke hatets, och jag vågar trots älla deklamationer tryggt
påstå, att den, som i religiösa fall påyrkar tvångslagar, har ej
känt kristendomen i sitt hjärta utan blott bekänt densamma
med läpparna ... Och hvartill gagna religiösa förföljelser? Hvad
hafva de i alla tider förmått uträtta? Hvad utträttade i Frank
rike det nantesiska ediktets återkallande, om icke att tusentals
laglydiga och idoga fransmän utvandrade till andra länder? Skall
alla länders historia förgäfves gifva oss sitt ovederläggliga vittnes
börd i detta fall? Hafva icke redan de festa civiliserade stater
antagit religionsfrihetens heliga grundsats? Är denna grundsats
icke gällande i England, Frankrike, Österrike, Spanien, Portugal,
våra egna brödrastater Norge och Danmark, ja, t. o. m. i en viss
mån i själfva Ryssland. Men för att visa, det äfven rättvisan och
billigheten af religionsfriheten blifvit insedd af andra än kristna,
må det här tillåtas mig att åberopa det tal, som Resched pascha
år 1846 höll i Adrianopel, däruti han yttrar: ”Vår allernådigste
herre önskar sina muselmanska undersåtar välstånd och trygghet,
men han önskar ock, att de kristna’ och judar, hvilka äro hans
undersåtar, skola åtnjuta samma skydd. Om olikheter i tros
bekännelser må hvarje enskild människas samvete döma, men
denna blikhet bör icke bringa undersåtarnes rättigheter färd: Ni
äro alla ett och samma rikes undersåtar — barn af ett och samma
fäderneslandssr Vi aröivalla landsmän Ärdetsdåsträtt art bes
trakta hvarandra med misstrogna blickar?’ Nej, låtom oss hellre
vandra på den bana, vår höge monark utstakat — låtom 0sS
följa hans föredöme! Hans kejserliga Maj:t känner vid fördelningen
af sin nåd ingen skillnad i religion’.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
