Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1406 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Inom prästeståndet talade i remissdebatten biskop Fahl
crantz i Västerås m. fl. emot det kungl. förslaget. Denne sist
nämnde talare, hvilken genom de andliga rörelserna i Dalarne
fått en »ymnig och omfattande erfarenhet», bekämpade i ett långt
anförande förslaget om konventikelplakatets och landsförvis
ningsstraffets upphäfvande. Han skildrar därvid den andliga
rörelsens karakter med bl. a. följande ord: »I välvillig förbin
delse med den gröfre separatismen stå ock plantskolor för en
finare, i hvilka en mångsidigt asketisk undervisning och exercis
under stor yttre kyrklighet inympar en fariseisk sönnesart, för
gäfves beslöjad af publikanens ordasätt och banande den jämnaste
väg för inträdet af en kyrka, i hvilken dessa tvenne element kon
stitutivt ingå».
Inom borgarståndet fann det kungl. förslaget en varm
och frimodig försvarare i rådman Henschen från Uppsala. Inom
bondeståndet uppträdde endast en talare, och denne yrkade afslag
å detsamma. é
Lagutskottet, dit den kungl. propositionen sedan blef hän
skjuten, afslog densamma. I sitt utlåtande säger utskottet bl. a.:
»Om man vid ordnandet af mänskliga angelägenheter ensamt
hade att fästa sig vid grundsatser, om man därvid kunde lämna
erfarenhetens läror å sido, så synes någon tvekan i förevarande
hänseende ej böra uppstå. Religions- och samvetsfrihet, d. v. s.
människans frihet att i sin tro och i sitt förhållande till Gud följa,
hvad samvetet och den egna öfvertygelsen bjuder, innefattar
nämligen en af de stora sanningar, som ej kunna jäfvas. Men
liksom -allt mänskligt är begränsadt, så förekommer äfven den
gudomliga sanningen, tillämpad på bestående mänskliga för
hållanden, blott sann i sin begränsning. Genom dessa förhållanden
brytas de strålar, hvilka sändas af sanningens ljus, hvilket eljest
lätt varder förtärande, på samma sätt som ljuset förbländar ögat,
om det ej är beredt på dess mottagande»>.
Rörande förslaget i den kungl. propositionen om prästernas
rätt att bestämmande ingripa vid de religiösa sammankomsterna
säger utskottet: »Prästerskapets rätt att bevista enskilda religions
öfningar torde här ej heller böra nämnas. En sådan rätt synes
ligga i prästämbetets natur och följa af prästerskapets i lag före
skrifna plikt att besöka åhörarne för att lära och förmana. Sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
