Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. Vermland - II. Frikyrkliga rörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1458 SKXT10NDEKJÄRDE KAPITLET.
lärer och lefver, än Guds ord lärer, han ohelgar ibland oss Guds
namn», samt lärt sig att af hjärtat bedja den därpå följande
bönen: »Därför bevara oss, o himmelske fader!». Och man hade
framför allt lärt att med egna ögon se, hvad Gud sagt i sitt
ord. Bibeln var numera icke ett enda stånds egendom utan hela
folkets. Nu ville man gå från ord till handling och se Guds
ord i praktisk tillämpning. Men de flesta af prästerna voro
världsligt sinnade, skötte sina landtbruk och sina nöjen och hade
hvarken lust eller förmåga att taga hand om dem, som frågade
efter Gud. Dessa måste därför vända sig åt det håll, där nådens
hälsosamma lära utdelades, och där man sökte inrätta sitt lif
efter denna lära.
Man visste, att enligt nya testamentet, apostoliska
trosbekännelsen och augsburgska bekännelsens S art. Kristi kyrka
är »de heligas och sant troendes samfund».- Men, såg man sig
omkring i statskyrkan, så fann man, att dess församlingar
bestodo af till största delen icke troende människor, att dess
tjänare, prästerna, klockarne och kyrkovärdarne, ofta förde ett supigt,
váirldsligt och förargelseväckande lefverne, och att för öfrigt
uppenbara brottslingar, ja, ogudaktiga och bespottare räknades
till dessa församlingar samt tillätos att deltaga i kyrkans
nattvard och andra kyrklig’a handlingar, medan evangelii vänner
utskrekos från predikstolarna såsom villfarande och deras ledare
såsom farliga villoandar. Kyrkans män, som väl borde känna
de troendes bekymmer och nöd härvid, gjorde i allmänhet icke
ens försök att få till stånd en rättfärdig ordning i församlingarna.
Allt allvarligt tal om »kyrkotukt» afvisade man med de i detta
afseende alls icke tillämpliga orden: »En människa ser, hvad för
ögonen är, men Gud ser till hjärtat», och slog omkring sig med
talet om »donatistiska och novatianska villfarelser».
Särskildt blef Kristi vänners ställning till kyrkans
»nattvardsgångar» odräglig. Man visste, att Kristus bjudit till sin
heliga nattvard endast sina lärjungar. Att, såsom skedde i
statskyrkan, uppenbart orättfärdiga och bespottare togo del i nattvarden,
ansågo ordets vänner såsom gäckeri mot Kristi bud och ordning.
De visste väl och erkände till fullo, att man under närvarande
tidsålder icke kan på jorden få till stånd en i alla afseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
