Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. Vermland - II. Frikyrkliga rörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1460 SEXTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
På aftonen samma dag gick den troende unge mannen
bedröfvad och nedslagen bort till en af sina grannar, en något
äldre man, hvilken ock var en Kristi vän.
»Vet du», sade den yngre, »jag har i dag lidit stor nöd.
Jag har deltagit i nattvarden. Våra närmaste grannar, hvilkas
lif du känner, och många deras gelikar deltogo äfven, och prästen
var såsom vanligt drucken. Vet du, jag kände mig under hela
tiden såsom i förgården till helvetet och tänkte oupphörligt på
Pauli ord: ’Jag vill icke, att I skolen hafva något gemensamt
med de onda andarne. I kunnen icke dricka Herrens kalk och
onda andars kalk’ (1 Kor. 10: 20, 21). Jag har alltid ansett
gudstjänsten och nattvarden såsom det skönaste och högtidligaste af
allt, men jag kan icke annat än förakta och afsky, hvad jag i
dag i denna väg sett. Men hvad skola vi göra?»
»Ja, broder», sade den äldre, »du är icke ensam i detta
trångmål. I sex år har jag sett ’det heliga gifvas åt hundarna’,
och i fyra år har jag afhållit mig från kyrkans nattvard. Såsom
en igel har jag klängt mig fast vid kyrkans altare, men, sedan
själfva altarets sakrament prisgifvits åt lömska mördare, har jag
med afsky vändt mig bort därifrån».
»Hvad menar du»? sade den yngre.
»Du känner historien om kyrkoherden Lindbäck i Silbodal,
den grufligaste bland människor. Jag har många gånger sett
och hört honom. Han var fångad i högmod, girighet och allt
annat ondt. Vi minnas det väl. Sin barndomsvän och förtrogne
A. Lysén gaf han vid sitt eget bord gift i maten och på det
sättet mördade honom för att komma åt hans ansenliga
förmögenhet. Sjuke Daniel Andersson i Huken, den svenske Job,
såsom han blifvit kallad, en fattig men gudlig och
rättsinnig man, hvilken i många år under sina plågor varit fängslad
vid sjuksängen, sökte han genom gift först i medicin och sedan
fem gånger i nattvardsvinet bringa döden, ehuru det ordet till
lärjungarne %här sannades: ’Om de dricka något, som är
dödande, skall det icke skada dem’, och minst tjugo andra
personer, de flesta fattiga, mördade han genom förgiftning mestadels
i nattvardsvinet. För några år sedan blef han för sina
missgärningar dragen inför rätta, men, innan hans dödsdom föll, hade
han mördat sig själf och sålunda gått samma väg som förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
