Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 65. Andreas Fernholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’474
SEXTIONDEFEMTE KAPITLET.
tik afvikande lärouppfattning" i fråga om dop, helgelse o. s. v.
betraktades såsom villfarelse, ansåg sig Fernholm icke hafva
annan utväg än att sluta sig till det trossamfund, som delade
hans uppfattning med afseende på dopet, nämligen
baptistsamfundet. Af denna anledning lämnade han ock sin plats i
Ansgariiföreningens tjänst. Vid samma tid mottog han dopet.
»Sedan jag», säger han, »kommit till visshet därom, att baptisternas
uppfattning angående dopet är fullt bibelenligt, och att barndopet
följaktligen icke är af Gud instiftadt utan är en mänsklig
inrättning, stridande mot Guds ord, har jag funnit mig föranlåten att
offentligen bekänna min öfvertygelse samt låta döpa mig i
Herrens namn.»
Från ett amerikanskt missionssällskap hade han mottagit
kallelse att vara sjömansmissionär i Göteborg. Dit flyttade han
sålunda i maj 1872 och ingick i därvarande baptistförsamling.
Såsom sjömansmissionär arbetade han i denna stad öfver två års
tid, dag efter dag bjudande sjömännen Kristi nåd.
Därefter mottog han kallelse att förestå baptistförsamlingen
i Jönköping och stannade där två år, förkunnande ordet i nämnda
stad samt i Västergötland och Småland. Därefter återvände han
på mottagen kallelse i slutet af 1876 till Vermland och blef
föreståndare för baptistförsamlingen i Kristinehamn, hvilken
befatt-■ ning han innehade till slutet af 1880, då han för sin fria
evangeliska bekännelse måste utgå ur baptistsamfundet. Under ett
par af de senare åren hade han ofta förkunnat Guds ord i
brukspatronen Adlersparres kapell å Gustafsvik nära nämnda stad.
Det är i synnerhet två ting, som utmärka en Kristi
lärjunge: okuflig lydnad för Kristi bud och oskrymtad kärlek till
honom och alla hans vänner. En sådan man var Fernholm. För att
kunna förverkliga denna en kristens normala ställning nedlade
han prästämbetet i statskyrkan och underkastade sig framdeles af
samma anledning utträdet ur baptistsamfundet. Det var icke för
en officiell sektkyrka under statens hägn eller för en privat
sektkyrka han intresserade sig utan för Jesu Kristi heliga och
allmänna kyrka. Kristus och hans folk — det var hans lösen. I denna
riktning arbetade han så i tal som skrift, offrande åt Kristus sig
själf, sin tid, sina krafter och ekonomiska förmåner.
»Reformationens aldrig helt afbrutna men länge förhindrade arbete», säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
