Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Nattvardsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 I" 8 SEXTIONDESJUNDE KAPITLET.
delning, anmärker högv. domkapitlet, att det är ett olika förhållande med
’en ämbetsutöfning af domprosten i hans egen församling’ och en dylik
ämbetsverksamhet af en främmande prästman. För min del tror jag
dock icke, att det finnes något lagrum, som berättigar pastor i
församlingen mer än en främmande, af församlingsmedlemmar enligt kungl,
förordn, den 20 sept. 1859 kallad prästman att hålla nattvardsutdelning
utom kyrkans murar. Den enda skillnad, som härvid i närvarande fall
förefinnes, är den, att herr domfrosten hade en-kyrka att tillgå, medan
för mig, trots framställd begäran, ingen kyrka var tillgänglig. Och till
hvems ursäkt detta talar, må kungl, hofrätten döma.
Högv. domkapitlet kallar det trots, dels att jag hållit enskilda
nattvardsgångar i Uppsala missionshus, ehuru jag haft mig bekant påföljden
för prästmannen Mårdberg af dylik gärning, dels att jag icke ens af
påbörjad rättegång låtit mig hindras att begå ’upprepade brott’. Hvad
angår den förra, kände jag påföljden både för extra ordinarie prästmannen
Mårdberg och för herr teologie doktorn, domprosten, L. N. O., C. A.
Tören samt visste, att påföljden för den förre var varning såsom för
tjänstefel, för den senare däremot ingen.
Hvad angår det, att jag icke ens af påbörjad rättegång låtit mig
hindras att begå upprepade brott, får jag anföra, att, äfven sedan
rättegång mot mig var börjad, nattvardsutdelning å enskildt rum utan påföljd,
enligt underrättelser i allmänna tidningar, hölls af herr ärkebiskopen m.
m. d:r Sundberg samt herr biskopen m. m. dir Bring å kungl, slottet
och det icke allenast för en del af den kungliga familjen, hvars frihet
ingen må tadla, utan ock för en del af den kungliga hofbetjäningen,
för hvars nattvardsbegående utan tvifvel både slottskapellet och andra
kyrkor hade stått öppna. För mig är det icke klart, med hvad större
rätt man stämplar den ena än den andra gärningen såsom trots och
brott. Jag tror, att den ena gärningen kan vara lika obrottslig som den
andra.
Högv. domkapitlet anmärker, att detta är något, som till saken
icke hörer. Det kan ju ock vara sant, men detta har jag anfört, dels
därför att jag ansett mig både böra och kunna med högre föredöme
förklara min egen gärning, dels därför att jag ansett mig böra påpeka
det i mitt tycke för rättskänslan icke riktigt tillfredsställande, som ligger
i här anmärkta förhållanden. Jag har nämligen trott, att’ kungl, hofrätten
skulle vara en myndighet, som ägde att ingripa i dylika förhållanden.
Om jag därvid trott rätt, eller om min tro i det fallet endast berott på
min i högv. domkapitlets skrifvelse mycket omordade ’okunnighet’, det
lämnar jag därhän, villigt erkännande, att jag alls icke är förfaren i
rättegångar. Jag har i alla fall en naturlig rättskänsla; om hon är
vill-farande eller ej, det må ju kungl, hofrätten afgöra. — — — — —
Därefter öfvergår högv. domkapitlet till att försvara sin åtgärd att
meddela mig näpst för det, att jag hållit konventikel samtidigt med den
offentliga gudstjänsten. Högv. domkapitlet säger visserligen, att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
