Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Nattvardsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1522 SEXTIONDÈSJUNDE KAPITLET.
af s. k. enskilda nattvardsgångar", men ett sådant ’bestridande’ är ännu
icke detsamma som bevis. Det skulle vara mycket märkvärdigt att få
det bestämdt såsom ett brott, att kristna enskildt samlas för att i all
gudsfruktan, utan någons störande, med bröds brytande och vins
drickande efter Jesu ord fira hans döds åminnelse, när det är ingen
förment att samlas för att med ätande och drickande fira hvilken annan
persons åminnelse som helst. Den kyrka, som arbetar på att få detta
Stämpladt såsom oordning och brott, synes för visso på det betänkligaste
missförstått sin kallelse».
Svea hofrätts utslag på de besvär, lektor Waldenström
anförde öfver Uppsala domkapitels utslag den 20 sept. 1876 och
den 16 maj 1877, utföll den 8 jan. 1878. Dess innehåll var i
hufvudsak följande. Hofrätten finner ej skäl att till lektor
Waldenströms framställda begäran om vittnesförhör lämna bifall eller
göra annan ändring i domkapitlets utslag, än att kapitlets
yttrande, i hvad det rör Waldenströms förfarande att i Hedemora
och andra ställen hålla predikningar, varder undanröjdt. Lektor
Waldenströms påstående om åtal mot domkapitlet for dess
behandling af målet föranleder ej till någon hofrättens åtgärd;
hvaremot lektor Waldenström, för det han, enligt hofrättens åsikt,
skrifvit vanvördigt och smädligt mot domkapitlet, fälles att böta 40
kronor, som tillfalla kronan.
Lektor Waldenström sökte sedermera hos Kungl. Maj:t
ändring i Svea hofrätts utslag af den 8 januari. Vi meddela här
ur denna"besvärsskrifvelse till Kungl. Maj:t det, som rör själfva
hufvudfrågan. Därom heter det:
»Hvad angår hufvudfrågans vikt, säger det sig själft, hvad följden
måste varda, om medlemmar af svenska kyrkan, hvilka utan uppgifvande
af sin i kungl, förordn, af den 20 sept. 1859 medgifha rätt vilja och
begära att i alla afseenden få ställa sig gällande kyrkolag till efterrättelse,
blifva tillbakastötta så, att först kyrkas begagnande dem förvägras och
sedan den prästman, som de till sin tjänst kallat, straffas såsom för
tjänstefel, därför att han under sådana förhållanden meddelar dem H.
h. nattvard å annat rum. Det bör ju för hvar och en vara uppenbart, att
ett sådant bemötande, långt ifrån att ingifva dem kärlek och förtroende
till kyrkan, tvärt om måste vara ägnadt att hos dem alstra ett mot
kyrkan bittert sinne, som förut icke fanns».
Sedan Waldenström därpå i sin skrifvelse i korthet
redogjort för det faktum, som föranledt detta mål, säger han vidare:
»Ifrågavarande handling synes mig kunna och böra betraktas från
tre synpunkter, nämligen dels från synpunkten af dess förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
