Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Predikantmötet i Stockholm 1877. Förslag till församlingsordning. Skrifvelser till och från Fosterlandsstiftelsen om ändring af dess stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1544
SEXTIONDENIONDE KAPITLET.
Till Evangeliska fosterlandsstiftelsens styrelse.
Stoekholm.
Med anledning af det beslut, som predikantmötet i Stockholm
fattade den 3 augusti 1877, att uppdraga åt den af samma möte
tillsatta kommittéen aflåtandet af en skrifvelse till Evangeliska
fosterlandsstiftelsens styrelse för att å mötets vägnar framställa begäran om
broderlig samverkan i hednamissionen mellan Stiftelsen och de vårt lands
missionsvänner, hvilka med afseende på vår kyrkas bekännelseskrifter
intaga en friare ställning, få vi undertecknade, som utgöra den nämnda
kommittéen, härmed fullgöra detta vårt uppdrag.
Att den broderliga samverkan, som förut ägt rum mellan Stiftelsen
och dessa missionsvänner i landet, blifvit under de sista åren på ett
betänkligt sätt störd, torde för hvar och en med förhållandena förtrogen
vara uppenbart. Många samverkande orsaker hafva bidragit härtill. Hand
i hand med de senare årens andliga lifsrörelser har gått ett allvarligt
rannsakande af de heliga skrifterna, hvarvid man trott sig finna, att icke
allt i vår kyrkas bekännelseskrifter är i full öfverensstämmelse med Guds
ord. Vidare har man under och genom detta rannsakande fått ’ett mer
öppet öga för den viktiga saken, att så många, som lefva i
trosgemenskap med Jesus, äro, trots olika uppfattning i åtskilliga frågor, dock
lemmar i samma kropp och barn i samma fadershus och böra såsom sådana
betrakta hvarandra samt gemensamt understödja hvarandra i Guds rikes
uppbyggande på jorden. Med ett ord: man har mer än förr vaknat
upp däröfver, att under nitet om ren lära ofta döljer sig den köttets
gärning, som skriften kallar parti.
A andra sidan har det varit märkbart, att Stiftelsens styrelse börjat
intaga en sådan ställning, som i visst hänseende tyder icke blott på ett
stillastående utan ock på ett tillbakagående. Med bekymmer har man
nämligen sett, huru Stiftelsen och dess styrelse mer och mer inkommit
i en statskyrklig riktning, i viss grad förgätande sin stora uppgift att
vara en föreningslänk för de fria andliga lifsrörelserna i vårt land. I
stället för att samla alla krafter för det gemensamma stora arbetet synes
Stiftelsen fatta det såsom sin förnämsta uppgift att värna en särskild
kyrkobekännelse äfven med fara att därigenom bortstöta en stor del af
landets kristna, de där akta lifvet i Guds sons tro viktigare än allt annat.
Den närmaste följden af Stiftelsens hållning härutinnan har varit
den, att Stiftelsen i renlärighetens namn vägrat och vägrar att i sin tjänst
ute på missionsfältet begagna sådana personer, som, drifna af Kristi
kärlek, velat för sina i mörker stadda hednabröder förkunna Kristi
outgrundliga rikedomar, men som icke kunnat i alla delar besvärja eller
genom löften förbinda sig till den augsburgska bekännelsen. Genom ett
sådant förfarande blottställer sig Stiftelsen för den misstanken, att hon lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
