Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Predikantmötet i Stockholm 1877. Förslag till församlingsordning. Skrifvelser till och från Fosterlandsstiftelsen om ändring af dess stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREFVÄXLING MED FOSTERLANDSSTIFTELSEN. 1547
utdrag, som mera direkt beröra den föreslagna ändringen af
stadgarna, Styrelsen säger:
»Vidare må nämnas, att under tiden efter sista årsmötet från en
missionsförening inkommit förslag till förändring af Stiftelsens stadgar i
det syfte bland annat, att därur skulle uteslutas allt, som rörer Stiftelsens
anslutning till den lutherska bekännelsen, hvilket förslag intagits i
»Budbäraren» för april månad jämte styrelsens däröfver afgifna utlåtande och
förekommer till behandling vid konferensen under nästa årsmöte. Då
detta förslag, hvilket innefattar äfven den af eder önskade förändring,
är af den ingripande beskaffenhet, att genom dess antagande Stiftelsens
nuvarande ställning i dess helhet skulle komma att väsentligen förändras,
så har styrelsen för sin del ansett det vara lämpligast att afbida utgången
af förslagets behandling på konferensen, innan särskild fråga framställes
om förändring af vissa delar af Stiftelsens stadgar i den af eder antydda
syftning. — — — —
För ernående af Stiftelsens stora missionsändamål är det visserligen
af nöden, att frivilliga evangeliska krafter gemensamt arbeta därpå, och
Stiftelsen har därför sökt att förena dem, så många som möjligt, med
sig. Men man har därvid icke tänkt, att Stiftelsen skulle kunna utgöra
en föreningslänk för alla fria andliga lifsrörelser i vårt land, såsom uti
eder skrifvelse tyckes antagas, utan endast för missionsvänner tillhörande
den lutherska bekännelsen. Denna inskränkning har icke skett till följd
af förbiseende utaf den sanningen, att alla troende äro lemmar i samma
kropp och barn i samma fadershus. Det är dyrbart att i den enskilda
umgängelsen så få betrakta hvarandra, trots olika uppfattning i mindre
viktiga frågor. Men, då det gäller utförande af verkligt arbete för
missionssaken och ordnad samverkan för sådant ändamål, så torde
förhållandet blifva något annorlunda. Där stöter man oupphörligt på många
ämnen, som lätt åstadkomma slitningar. Önskligast vore väl, om sådant
ej behöfde förekomma. Men erfarenheten visar, att annat ej lärer vara
att vänta under kristendomslifvets närvarande tillstånd ibland oss.
Därför torde det för Guds rike vara gagneligast att icke söka inom samma
verksamhetskrets förena alltför många olika element. — — — —
Kommittéen säger sig vidare med bekymmer sett, huru ’Stiftelsen
och dess styrelse mer och mer inkommit i en statskyrklig riktning’. Några
särskilda åtgärder och beslut, som kunna berättiga till ett sådant antagande,
omnämnas dock icke. Styrelsen vet ej med sig något annat än att hafva
sökt bibehålla den riktning, som Stiftelsens stadgar angifva för
verksamhetens utöfvande. Huruvida stadgarna i detta afseende böra undergå
förändring, är en fråga, hvarpå vi icke nu inlåta oss, helst den i alla
fall förekommer vid konferensen. Verkliga förhållandet är emellertid, att
vissa missionsvänner för egen del inkommit i en riktning, som i kyrkligt
afseende mer och mer afvikit från den, de förut gemensamt med
Stiftelsen haft. Och härför vilja vi ingalunda klandra dem, om de gjort
det på grund af öfvertygelse och enligt sitt samvete. Men att då säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
