Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Predikantmötet i Stockholm 1877. Förslag till församlingsordning. Skrifvelser till och från Fosterlandsstiftelsen om ändring af dess stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1543
SEXTIONDENIONDE KAPITLET.
att det är Stiftelsen, som förändrat ställning, är icke rätt. Likaså förhåller
det sig med kommittéens anmärkning, ’att vårt arbete i hednavärlden
icke bör afse att därstädes plantera en statskyrka’. Så vidt detta yttrande
skall åsyfta Stiftelsens arbete i hednavärlden, så är det ju bekant, att
hvarken statskyrkan eller staten hafva något att beställa med detta
arbetes ledning, utan att denna ombesörjes uteslutande af Stiftelsens
styrelse. Hvad menas då med att plantera en statskyrka? Det är svårt
att i sådana vanställande yttranden finna annan mening än den att göra
intryck på de mindre eftertänksamma. Men är detta broderligt?
’Med ett ord: man har mer än förr vaknat upp däröfver, att under
nitet om ren lära ofta döljer sig den köttets gärning, som skriften kallar
parti’. Ehuru meningen med dessa ord i kommittéens skrifvelse i det
sammanhang, hvari de där förekomma, synes något dunkel, så är det
dock af skrifvelsens innehåll i öfrigt antagligast, att de skola syfta på
Stiftelsens styrelses förhållande. Den, som vill rättvist bedöma detta,
måste söka att verkligen sätta sig in i styrelsens ställning såsom ledare
af en verksamhet, som omfattar nästan alla missionens olika grenar och
områden; — han måste ihågkomma, att deltagarne i Stiftelsens
verksamhet utgöras af missionsvänner från alla delar af landet med inbördes
olikhet i riktning och andlig utveckling, samt att således, särdeles under
denna stormiga och oroliga tid, det torde blifva hart när omöjligt för
hvarje styrelse att fullgöra sitt uppdrag så, att alla kunna vara därmed
belåtna. Den nuvarande styrelsen kan så mycket mindre vänta det,
som den vet med sig mycken oduglighet och brist vid verksamhetens
handhafvande. I förhållande till de brännande frågorna på det andliga
området har dock styrelsen sökt att så länge som möjligt iakttaga en
förmedlande ställning. Oaktadt kristliga tidningar och tidskrifter
öfver-flödat af uppsatser och utgjutelser så väl rörande nämnda frågor som
angående Stiftelsen och dess åtgärder, har styrelsen såsom sådan knappt
yttrat ett ord för att deltaga i dessa tvister; och, ehuru många af
Stiftelsens ombud äfvensom åtskilliga af dess kolportörer och missionärer
till sin personliga uppfattning i viss mån skilt sig från de af Stiftelsen
antagna grundsatser, har styrelsen icke ansett sådant ovillkorligen utgöra
hinder för fortsatt samverkan utan sökt att gå till väga med varsamhet.
Endast i sådana fall, då de tillika i sin verksamhet böljat offentligen
uppträda i bestämd strid emot Stiftelsen och dess ställning, har styrelsen
trott det vara nödvändigt att afbryta förbindelsen med dem. Det ligger
nämligen i sakens natur, att, där samverkan skall äga rum, enighet om
grunderna och sättet därför måste råda mellan dem, som skola utföra
själfva arbetet. Lika naturligt är det ock, att Stiftelsen ej fortfarande
kan åtaga sig ansvaret för sådan verksamhet, som utöfvas i strid mot de
för Stiftelsen gällande stadgar. De, som sålunda upphört att stå i
förbindelse med Stiftelsen, hafva sedermera fortfarande haft öppet för sig
att verka för Guds rike på det sätt, de själfva funnit bäst. Styrelsen
har aldrig sökt lägga hinder i vägen därför. Hvar och en plägar göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
