Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. Religionsförföljelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^L.
SJUTTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Religionsförföljelser.
Då det förhatliga konventikelplakatet vid slutet af 1850- /ff£
talet ändtligen blifvit afskaffade framkallade detta glädje hos Guds
ords vänner i vårt land; man hoppades, att religionsförföljelsens
tid nu skulle hafva gått till ända. Det visade sig dock snart
nog, att religionsfrihetens af mången efterlängtade mål ännu icke
var uppnådt i vårt gamla protestantiska Sverige. Den kungl,
förordningen af den 11 dec. 1868, som kan betraktas såsom en
ny upplaga af det gamla konventikelplakatet, befanns särskildt
ägnad att lämna förföljelselystna kyrkoråd medel i händer att
söka kväfva hvarje yttring af lefvande kristendom, som icke föll
desamma i smaken. Ty kyrkorådet behöfde enligt denna
förordning endast anse, att ett andligt föredrag ledde till kyrklig söndring,
för att äga rätt att genast utfärda kyrkorådsförbud och trakassera
predikande lekmän. Då nu härtill kom, att kyrkoråden i
allmänhet voro sammansatta af personer, som saknade förstånd i
andliga ting, samt leddes af en ordförande, som betraktade hvarje
lifsyttring på det andliga området såsom en farlig villfarelse, som
måste bekämpas, så är lätt att finna, huru olämplig denna
kyrkliga förordning var. Tillkommer det hvarje domstol att, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
